Det går över tills du gifter dig

Oxveckor är ett lite helsicke när man är avvand. Från arbete. Hela femton långa måndag-fredag åtta-fem-veckor innan det blir lite extra ledighet. Och inte blir det roligare när matkedjorna bjuder under varandra med extrapriser på pasta, blodpudding, falukorv och tonfisk.

Och inte lär lidandet gå över eftersom jag redan är gift. Vi snackar om en eon på hela 40 år. Vad ett sånt jubileum nu kan kallas. Och borde det firas?

Vi har gått ut och ätit på lokal med familjen somliga årsdagar. På det 25:te året fixade Lillsyrran och Svågern en överraskningsfest till vår ära. Något som förmodligen inte kommer att upprepas. Lillsyrran har fått lite förändrade familjeförhållanden och flera från tjugofemårsjubileet inte längre är våra vänner. Av diverse orsaker. De har helt enkelt dött, till exempel. Och det kan man inte säga mycket om. Eller försvunnit på annat sätt. Som flyttat och/eller är ointresserade av vidare umgänge. Eller så är vi det.

Vi odlar helt enkelt inte vårt umgänge på samma sätt som tidigare. Treans barn har kommit emellan. Eller blivit en ursäkt för att vara bekväm. För mänskliga relationer kostar. På, på ett eller annat sätt.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Det går över tills du gifter dig

  1. dhea skriver:

    ”Det går över tills du gifter dig” Jag brukar säga det ibland, eller..snarare tills ”jag gifter mig”, det brukar föranleda en del förklaringar..att nä..jag ska inte…osv. Det var kul att se att någon mer använder uttrycket.
    Gillar din blogg!

  2. Cici skriver:

    Min mamma använde ofta det uttrycket då man hade gjort illa sig. Då tyckte man att det lät oerhört avlägset och att prinsen på sin vita springare knappt syntes där borta vid horisonten. Ack så fort den tiden gick, egentligen. Nu har man varit gift med (kanske inte) prinsen i över 44 år och vad man då ska trösta sig med vet jag inte. Jag menar vid småsår och sånt.

  3. Annaa Mattsson skriver:

    Det uttrycket använde sig inte min mamma av. Förmodligen för att hon inte trodde jag skulle gifta mig. Såg länge ut som om hon skulle få rätt!

    Ännu svårare är det att odla umgänge som ensamstående. ”Varför umgås du med så mycket bögar?” undrade barnen för några år sedan. Ja gissa? Dom går ju t o m att umgås med i par!

  4. Ruta Ett skriver:

    Så brukade min mamma säga också och jag tyckte alltid att det var så dumt. Skulla jag ha ont eller vara ledsen sååå länge eller för alltid? Vem visste när man skulle gifta sig?
    Hon brukade också säga: Spara dina tårar tills du bättre behöver dem.
    Men det gillade jag inte heller, för just i det ögonblicket behövde jag dem som allra bäst.

    Som långtidssjukskriven är det svårt att odla vänskapen. Då prövas verkligen vännerna och det är många som försvunnit under åren. Men nya har kommit, mycket tack vare bloggandet.

  5. Ping: Mot ljuset! « Vildhundens klagan II

  6. frktjatlund skriver:

    dhea: det var min mamma som körde med Det går över … Jag tyckte att det var hemskt orättvist tänk. Stackars alla unkisar till exempel.
    cici: med åldern känns småsaker inte så mycket att gnälla över längre. Som tur är.
    annaa: Folk är dessutom så in i vassen upptagna. Man måste boka halvår in i framtiden. Och det passar inte min personlighet.
    #1: ja, tänk så mycket mödrar har på sitt samvete. Jag ryser över min egen insats.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s