Andra bekantskaper på vägen

Gupta, mannen som med dödsförakt framför minibussen är en grånande sikh med en stort yvigt skägg och vinröd turban. Instucken i huvudbonaden har han en pinne. Den använder han ömsom till att klia sig i örat, mest det vänstra, och ibland petar han tänderna. Med samma pinne. Och med samma ände. Alla håller andan varje gång ha tar fram pinnen och väntar med spänning vad han tänker använda den till.

Vi har en guide från resebolaget med oss hela tiden, men på sevärdheterna är det lokala förmågor som visar runt. Och det är verkligen ett lotteri. Första killen på kungliga palatset i Jaipur var verkligen usel. Pratade fort och otydligt, började innan alla var samlade, kunde inte fånga uppmärksamheten och sa egntligen inget utöver det som stod på skyltarna.

Idag mötte vi hans motsats: en erfaren, kunnig och rolig man som lotsade oss runt i Röda Palatset några mil utanför Agra. Och imorgon blir det Taj Mahal i soluppgången. 

Att ta sig mellan buss och sevärdhet kräver sin man. Det är som att springa gatlopp mellan tiggare och försäljare. Vi är som vandrande plånböcker.
– Pen, madam.
– Very beautiful neclace. Low price.

Restaurangbesök är också lite av en utmaning. Kyparna ger intryck av att förstå vad man vill ha, men ett blir ofta två och tvärtom. En frukost ville vi ha scrambled eggs. Det stod till och med i menyn.
– Not available, sir. Sa servitören.
– Make it two plain omelettes then.

Hur svårt kan det vara att fixa scrambled eggs, när man kan göra en omelette? Inte alls svårt visade det sig. När holländska Margot gjorde samma beställning hos en annan kypare, var det inga problem.

Säga vad man vill, men Imodium fungerar. Min magen har bråkat i två dagar. Ordentligt. Men efter två piller håller den sig lugn. Jag lever på hoppet att det inte handlar om någon bacill utan den annorlunda kosthållningen. Jag har till exempel inte ätit en enda kycklingsallad på en vecka.

Inlägg på svenska på utländska datorer kan vara krångligt. På förra stället tog Google translate över hela tiden och ville översätta till engelska. Och snabbt bredband här känns långsammare än ett 3G-modem. Men jag är glad så längea tangentborden inte har indiska tecken.

(Vissa namn har ersatts med andra. Namn)

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt, Indien 2010. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Andra bekantskaper på vägen

  1. Gubben skriver:

    Imponerad av att du överhuvudtaget hinner blogga alls! Undrar om han äter med pinnen också?

  2. Annaa Mattsson skriver:

    Jag gillar denna reseskildring skarpt. Inte för en sekund får den mig att spontant känna; åh, dit skulle jag vilja åka!

  3. Cici skriver:

    När vi bodde i Saudi blev vi bortskämda med att aldrig besväras av försäljare eller tiggare, så en snabbvisit till Kairo blev något av en chock. Man fick verkligen tänka på vad man sa och vad man gjorde! Lite grann så hörs det vara i Indien.

  4. frktjatlund skriver:

    gubben: han kliar i alla fall i huvudet med pinnen. Ocksa.
    annaa: saga vad man vill, men det ar bade spannande och omvaxlande.
    cici: vi foljer guidens rad och ignorerar. Men lite jobbigt ar det. Tjejerna har bananer som de ger bort till tiggarna. Men man kan inte ha med sig mangder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s