OK, jag kanske har halkat snett när det gäller saker och ting. Men det är inte bara mitt fel. Arbetsbelastningen i hemmet är bara så snedfördelad den kan bli och jag sköter det mesta. Jag bär in och Maken bär ut. Vi stökar och jag städar. Vi äter och jag lagar. Vi smutsar ner och jag tvättar.
Så är det och jag får kritik från omgivningen. Klander för att jag gör som morsan, det vill säga tar hand om skiten så fort det bara går. Jo, jag tyckte också att hon valde bort det som var trevligt för att stå vid diskbänken eller ta fram dammsugaren i tid och otid. Ungefär.
När övriga i hemmet sitter och tittar på någon film så viker jag in tvätt, plockar in i diskmaskinen, lagar mat, går och handlar. Och blir tråkigare och tråkigare. Samtidigt som att uppgiften kommer att utföras av någon annan än jag själv är knappast trolig. Och då är det lika bra att göra det på en gång.
frktjatlund 
Jag säger bara: Stor igenkänningsfaktor!
Mmmmm.
”Mamma är lik sin mamma..” fast det skulle jag aldrig bli..
Tack för påminnelsen! Sån är min mamma. Sån ska jag inte bli.
Vet ni att det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som blir lika sina mammor. Och ändå upprepar man beteendet.
Det är inte så illa att utföra de sysslor som ändå måste utföras i hemmet. Det värsta är väl ändå att höra sig själv säga saker man avskydde att höra, och det sägs dessutom på samma irriterande sätt. Varför har man ingen självkontroll?