På spåret

När en handläggare gör ett fel, så blir konsekvensen ett enda fel. Men om man är systemare, som jag så är man mycket effektivare än så. Då sätter man felet i system, om man säger och ett enda fel kan föröka sig enormt genom att programmet gång på gång upprepar felet.

Så var det igår och jag slet mitt hår långt in på kvällen för att minimera skadan. Och jag lovar att bära Tack-Pia-märket i fjorton dagar, eftersom det var just Pia som såg under vilka omständigheter programmet gjorde alldeles galet.

Inte alls roligt att det sammanfaller med två semesterdagar och andra får städa efter mig.

Men nu tvingar jag mig att glömma jobbet och lever i nuet. På X2000 på väg mot Göteborg. Baklänges. Vi ska våldgästa Billy och Lena några dagar. Gamla vänner sen Dalatiden, som det alltid är lika trevligt att träffa. Ibland går det flera år mellan besöken, men på något tar vi vid där vi var förra gången.

2 reaktioner till “På spåret

  1. Det är sådant som är skönt med gamla vänner, att det liksom tarvid där vi var förra gången vi sågs, att vi har allting om varandra liksom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s