Hemmafru

Idag jobbade jag hemifrån och då menar jag verkligen att jag ägnade mig åt mitt arbete. Inte bara skötte markservice. Två barnbarn mådde inte bra och ingen kunde vabba, så barnen fick vara hängiga i våra soffor medan jag satt vi datorn. Och fick nästan mer gjort än när jag är på jobbet.

Syrran, hon som börjat släktforska, vidarebefordrade ett mejl från en nyupptäckt släkting, en man som har samma morfar som vi. Vad nu en sån relation kan heta. Mannen, som är i 70-årsåldern, var inte glad att få veta att morfadern hade gjort pigan med barn. Två gånger till och med. Första gången kände han till och att det barnet dog tidigt. En skandal som han fortfarande skämdes över. Och att det fanns ytterligare ett barn på bygden, som förökat sig verkade ge rysningar.

Men hans mormor var en rekorderlig kvinna, som flyttade hem till hans familj och tog hand om honom och hans bröder under moderns sjukdomsår. Vilket han var glad över eftersom ”våra hembiträden kunde ju inte ha samma personliga omsorg som en mormor.”

Ja, den gren av släkten som blev till i äkta säng verkar ha levat under helt andra betingelser. Tjänstekvinnans dotter fick själv vara hembiträde när hon blev stor nog för att tjäna sitt levebröd själv.

2 reaktioner till “Hemmafru

  1. Nej, verkligen inte. Tonen var riktigt nedlåtande. Vår slutsats är att mannens största bekymmer är arvet. Den del av arvet efter morfar som rätterligen borde ha tillfallit vår mamma men som hamnade hos hans moder, dvs honom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s