Småbarnsliv

Jag är så otroligt bortskämd med oförskämt god hälsa att när jag känner mig lite hängig, så vaknar hypokondrikern i mig. Som nu i helgen. När jag mådde lite tjyvtjockt, saknade aptit och helst ville ligga i soffan och läsa. Är detta en simpel förkylning eller kan det vara borrelia? Jag hade bevisligen en fästing efter svampjakten på Ettans landställe för ett par veckor sedan.

Inte vet jag, men jag tillät mig att ligga på soffan och läsa medan barnbarnen kojade. Och körde bort mig för att de behövde plymåerna jag låg på. En balkong, skulle de bli. Och jag vandrade vidare till sängen.

– Kom och kolla! Vi har fettsäkrat kojan. Det är bara My och jag som kommer in. Inga vuxna får plats.

Och då skänkte jag Lena Andersson i DN en tanke. Kommer hon någonsin få se en fettsäkrad koja?

Så småningom även skyddad med laser; rött garn som knöts kors och tvärs genom vardagsrummet. Omöjligt att ta sig förbi utan att larmet utlöstes. Det vill säga att min handväska for i golvet.

8 reaktioner till “Småbarnsliv

  1. Jag blir inte riktigt klok på Lena Andersson den här gången. Tankarna går till gamle Swift och hans grovt ironiska pamflett där han föreslog att man skulle använda irländska spädbarn som människoföda. För jag vill så gärna tro att hon försöker vara ironisk. Visserligen saknar kolumnen humor, men det är ju väl känt att ironier kan ha svårt att tränga fram, bara 17 procent av mottagarna anses förstås en ironi. De i skriven form torde vara allra svårast.

    Men eftersom jag inte ens anar humorn mellan raderna så måste jag luta åt slutsatsen att det är äkta misantropi hon framför.

    Och naturligtvis har hon rätt. Om mänskligheten slutar fortplanta sig så löser sig åtminstone delar av de av människan skapade miljöproblemen på relativt kort sikt. Vill man nå ännu snabbare resultat i att bli av med folk så finns det ju ett digert material av metoder bara från de senaste 100 åren att ta av.

  2. Vilken konstig artikel. Man skaffar sig väl inte barn för att man känner sig tvingad av omgivningen, det är ju en önskan som växer fram när man träffat en person som man känner att man kan leva med och känna sig trygg.Har man inte den känslan och önskan får man väl låta bli att skaffa barn.

    Och hur vanligt är det att familjerna har sex-åtta barn, det vanligaste är väl ett par stycken. Jag fattar inte var denna Lena Andersson lever i för värld.

    Själv skulle jag bli jäkligt uttråkad av att sitta under en korkek större delen av livet. Med barn håller man sig själv ung i sinnet.

    Har det funnits en generation som ägnar barnen mer tid än dagens?

    Hur många föräldrar har LA träffat som ångrat att dom skaffat barn?

    Barn och barnbarn är ju det man lever för, man lever väl inte för att arbeta och mellan varven sitta under en korkek. Älska hinner man ju tydligen med i alla fall, eftersom det föds så många barn.

    Ditt inlägg med beskrivningen av kojbygget är bara så bra, jag blir varm inombords och minns alla kojor som de egna soffdynorna fick vara byggstenar till.

  3. Det var en otrevlig artikel. När jag började läsa trodde jag liksom Annaa att det var ironi, men humorn och ironin skymtade aldrig fram någonstans, så förmodligen var artikeln seriöst hållen. Jag upplevde den som bitter och kall. Det blev en befriande kontrast att läsa om det hemliga fortet i ert vardagsrum. Jag skulle gärna ha varit med och beundrat de häftiga laserstrålarna som säkerställde kojan från intrång. Det är roligt att ta del av barnens fantasi och skaparglädje.
    Jag har hört ganska många människor den senaste tiden, som apropå de kraftiga miljökatastroferna uttalar att det kan vara ett bra sätt att ”rensa” på jorden. De betraktar det som en slags nutida syndaflod. Naturligtvis räknar de med att själva klara sig helskinnade för att kunna fortsätta konsumera föda och andra råvaror med minskad konkurrens.

  4. @annaa: en och annan neutronbomb lite här och där så överbefolkningen är ett minne blott. Frågan är bara var?

    @cici: jag tror att hela artikeln är hennes egen ideologiska överbyggnad. Hon vill inte själv ha barn och så ger hon det ädlare motiv. Löser befolknings- och klimatfrågan i ett nafs.

    @fia: rena rama fascismen i mina öron. Några pakistaner eller andra hit eller dit, spelar ingen större roll. Bara vi på den här sidan klotet får behålla livet och framförallt levnadsstandarden, typ.

  5. Har då och då stött på falanger i miljörörelsen som haft denna inriktning. Inte så mycket i Sverige dock, mer bland t ex brittisk övre medelklassungdom. De tycker sällan att det enbart är människorna långtbortistan som ska föröka sig mindre, utan ser sig själva som mycket goda exempel när de både för en asketisk livsföring och inte fortplantar sig. Jag menar att det är mer misantropi än fascism eftersom ideologin bygger på att sätta resten av naturen högre än människan och själva avstår från fortplantning.

    Jag tror dock inte att Lena Andersson har tänkt så långt denna gång! Hon hade förhoppningsvis bara en dålig dag när hon var trött på allt barntjafs omkring sig. Annars borde nog DN ta sig en funderare på vad det är man publicerar på ledarplats!

  6. Min syrra är journalist på DN. Jag måste absolut ringa till henne och kommentera den här artikeln.

  7. Med en visserligen lång utvikning så kan jag dock tillägga till Annaas insikter om den brittiska miljörörelsen att i vissa fall _kan_ det vara så att vissa av dem skulle ha svårt att någon som vill fortplanta sig med dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s