Halvvägs

Jag visste att jag skulle gilla den Stalins kossor. Trots att jag varken haft aneroxia eller bulemi. Bullmani, som vi kallade sjukdomen. Men Oksanen får en att begripa precis vad det handlar om.

Och handlingen pendlar mellan 40-, 70-talet och nutid helt naturligt. Bra bok, helt enkelt.

Vi ligger fortfarande vid poolkanten i sällskap med engelsmän, övervägande. Och underklass. Tror jag med tanke på tänderna, eller avsaknaden av dem. Men säga vad man vill; sällskapliga är de. Inga problem alls att knyta nya kontakter med okända. De står runt poolen och vaggar lite lätt samtidigt som de avhandlar allt mellan himmel och jord.

Annat är det med oss Skandinavier. Vi håller avståndet till varandra. I alla lägen. Nickar möjligen lite nådigt till varandra.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Halvvägs

  1. Annaa Mattsson skriver:

    Jag gillar det där brittiska förhållningssättet till sträner och pooler. Att stå bredvid liksom.

  2. Ruta Ett skriver:

    Jag tittade på din semesterboklista och fick en massa tips. ””Katedralen vid havet” och ”Presidentens hustru” har jag fått från biblioteket och Oksanens bok är beställd. Ska bli spännande att se vad jag tycker om den.
    Hittills i sommar har jag läst ”Fördjupade studier i katastroffysik” och ”Stamtavlor” av Dilsa Demirbag-Sten.
    Den första tyckte jag om medan jag läste den, men efteråt är jag lite kluven. Jag tyckte väldigt mycket om språket, men den var lite onödigt lång. Väldigt pratig.
    ”Stamtavlor” är första delen i D:s berättelse om sin barndom och sitt förhållande till Sverige, Turkiet och sitt kurdiska arv. Mycket läsvärd!

  3. Maj Korner skriver:

    Jag gillade Oksansen, jag med. Det fick mig att mer förstå hur det är att ha sjukdomen.

  4. frktjatlund skriver:

    @annaa: och jag gillar deras naturliga sällskaplighet.

    @#1: jag har också funderat på ge Stamtavlor en chans. Katedralen vid havet var sådär. Det kände som författaren läst in sig på skumma medeltida lagar och domstolsutslag, häll ner resultatet i en mixer och smetat ut blandningen på några människoöden.

    @maj: jag kände igen en hel del av symtomen i en av mina bästa vänner, som visserligen inte hade ätstörningar. Hennes psykiska problem fick andra utlopp. Och de tog till slut livet av henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s