Bröllopsbilaga

OK, jag erkänner: Jag så delar av bröllopet. Inte så att jag kastade in handduken och satt klistrad i soffan. Men under själva vigseln tittade småtjejerna och jag. Och jag inser att det hänt saker sen jag på allvar var i kyrkan senast.

Alltså, på 1960-talet skulle det varit otänkbart att svenska kyrkans präster gjorde korstecken. Ramaskri, protester och rubriker. Alldeles för katolskt. Nu är det tydligen mer än accepterat eftersom de samlade officianterna gjorde det. I takt i och allt.

När de tågade ut ur Storkyrkan var det slut med tv-tittade för min del. Tvåan och hennes prins behövde barnvakt även till yngsta dottern, som låg hemma och sov. Själva skulle de på alternativ fest hos kompisar i Gamla Stan.

Det här med att titta på tv är lite krångligt nuförtiden. Jag börjar känna lite som modern med videoinspelning; hon fick aldrig riktigt kläm på hur man gjorde. Så att komma hem till andra och försöka få ingång deras apparat är ingen större idé. Två till tre fjärrkontroller: en för tv:n, en för ljudet och en för digitalboxen. Och det gäller att veta hur man ska trycka. Rätt knappar och i rätt ordning. Nej, då är det enklare att knäppa på datorn och gå in på svt.se.

Så jag såg också Vasaordens framfart. Svt hade lagt till en kolumn med allmänhetens kommentarer från Facebook, tror jag det var. Och det gav en extra dimension. Folk från hela världen var inne och gav synpunkter. Det var två saker som de utländska tittarna var rörande överens om:

  • Stockholm ser ut att vara en otroligt vacker stad.
  • Daniel har väldigt fula glasögon.

Finns det inga stylister i Sverige? Spöstraff till den stylisten. Daniel personifierar the Revenge of the Nerds. Och så vidare. Tur för Stockholm att vädret var soligt och att brudparet höll sig ute på däck. Trots att de måste frusit. Det gav åtminstone intryck av sommar.

Och svenskarna uppehöll sig vid likheten mellan Boxer-Robert och Daniel. Något som jag känner mig som mamma till när jag klarade av ämnet redan i början av förra året. Utan att någon brydde sig det minsta.

En bakläxa till tv-kommenterande Linda Nyberg: Ska det vara så omöjligt att lära sig hur man använder pronomen. Allt som oftast gifte hon bort folk med varandra. Eller skilde dem åt. Där går den med hans fru. Eller hon med hennes man.

När Stella och morfar klev innanför dörren kom tv:n på. Stella vet precis hur man gör men vägrade se på något annat än barnkanalen. Och mammiga Sally blev inte glad när hon vaknade och förstod att föräldrarna övergivit henne. Vi fick vagg’na och vyss’na hela kvällen.

Annons

3 reaktioner till “Bröllopsbilaga

  1. Själv tyckte jag det var mest spännande att se om hästarna skulle sköta sig, och det gjorde dom med den äran. Som dom dansade!

  2. Glasögonen är ju så där Clark Kentiga som är på modet, man som kvinna, så dem ser jag inte längre. Men hans frisyr! Jämmer. Och då tänker jag inte på den polerade looken utan på den förfärliga lilla glesa fransen som låg på kragen. Och vid ett bröllop, där det är så många bilder bakifrån! Spöstraff, som sagt.

  3. @cici: Jag missade helt den biten. Då försökte jag få fart på dotterns tv.

    @cruella: Då tyckte jag Carl Philips frisyr var ännu värre. Men jag har aldrig förstått mig på stekarstilen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s