Långt inne

Igår passade vi på att göra ett besök i Citytunneln, nu när arbetsplatsen var öppen för allmänheten. Betyget varierade från fem plus till en dödskalle. Mest entusiastisk var ingenjör Ivar. För honom och Ettan tog turen över en timme. Ivar hade 1000 frågor. Minst.

Noa tyckte att det var tråkigt och inte ens stora borrvagnen väckte något större intresse.
– Om man ska göra något och det slutar på vandring, då vet man att det är trist. Det här var nästan lika tråkigt som trädvandringen i Tanto.

Ettan försökte argumentera:
– Mycket av det som jag tyckte var trist när jag var liten är jag nu som vuxen glad över att mina föräldrar tog med mig på.

Tack för det! Cirka 30 år senare.

4 reaktioner till “Långt inne

  1. Det sitter långt inne – jag har också barn som tycker att dom egentligen var med på mycket kul…

  2. Ibland undrar jag om jag förstört sonen för livet men han är inte 30 ännu så det finns kanske hopp.

  3. @mjölgumpa: Nej, jag är glad att han försvarade oss.

    @malou: Ja, flertalet barn blir förståndiga vuxna och gillar ofta samma saker som sina föräldrar.

    @helena: Det finns hopp! Var så säker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s