Gnöl

I går gjorde vi misstaget att se Julie & Julia, filmen jag halvsåg på flyget till Sydafrika. Det var ett tabbe. Av flera skäl. Främsta var sällskapet dvs Maken.

Filmen har två huvudspår; Ett där Julia Child (Meryl Streep med konstig röst) är en amerikansk kvinna i Paris, som skriver på en kokbok i fransk matlagning. Det andra handlar om Julie, en 30-åring med författarambitioner, som startar ett bloggprojekt där hon ska skriva inlägg om hur hon lagar alla maträtter i Julias kokbok under ett år.

Och handlar det om blogg, så handlar det om mig. I alla fall i Makens tankevärld. På ett negativt sätt. För det första är det dumt att blogga. Varför ägna tid att skriva mot en vägg utan att ha en aning om någon läser? När det finns människor i verkliga livet att kommunicera med?

När Julies make upplever att bloggen kommer före honom då tycker även Maken i soffan bredvid att det är så han har det och muttrar medkännande.

Och när Julie blir erbjuden bokkontrakt för sin blogg, så vänds även det emot mig. Först med: Det är väl sånt du fantiserar om. Sen kommer: Varför händer det inte dig? Då skulle det kännas bättre. För mig.

Nåja, nu vet ni hur jag har det. Och förresten; filmen var bra. Vad Maken än tyckte. Mycket bättre än på liten grynig skärm och med knappt hörbart ljud.

6 reaktioner till “Gnöl

  1. Det lär faktiskt som en intressant film. Jag har aldrig hört talas om den, men jag ska försöka hitta den och titta på den.
    Har jag förresten tipsat dig om ”Dear Frankie”? En helt underbar, brittisk film med Emily Mortimer i en av huvudrollerna. Den har några år på nacken, så den kanske inte är alldeles lätt att få tag på, men jag tror att den finns på ”Ettan” på Götgatan.

  2. @fia: Det låster som en film i min smak. Jag har vidarebefordrat tipset till Maken, som ska kolla på vår hovleverantör vid Mariatorget. Annars får vi ta oss till Ettan.

  3. men det var ju Julia Childs/Meryl Streep-delen som var den bästa! Den om bloggerskan kunde de ha klippt bort, nästan.

  4. Nej, jag gillade delar av det också. Som när Julie var på restaurang med sina framgångsrika kompisar. Eller alla knassamtal hon fick på jobbet. Och att det där med matlagning inte är helt lätt. Som när hon la sig raklång på köksgolvet. Mycket igenkänning i scenerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s