Pinsamt

Som sagt, jag är på kurs den här veckan. Internt, ihop med folk från huvudbolaget. Och det känns som déjà vu. Året är 1966, det är vinter, riktigt kall vinter och jag går i sjuan.

Tre dampkillar, de som valde teknisk-praktisk linje i nian, satt längst bak och var allmänt störiga. Framför dem satt Eva och Anki. Anki hade ett utstående öra. En detalj som hon försökte dölja med sitt långa hår. Men hur hon än slängde med håret så tittade örat hela tiden fram.

Det var inget som bekymrade Anders snett bakom. Han var mer intresserad av det som fanns nedanför hår och öron och tog varje tillfälle som stod till buds för att talla på henne. Och hon fnissade förtjust över uppmärksamheten.

Precis så är det på den här kursen. Längst bak sitter några småpojkar i 40-årsåldern och tramsar med tjejerna framför. Tjejer med barn i förskoleåldern. Övriga sitter och skäms å grabbarnas vägnar.

För det är både oseriöst och oförskämt. Både mot kursledaren och mot övriga deltagare. Och det bekräftar ännu mer att jag gjorde rätt som inte sökte chefstjänsten. Tänk att behöva dra manboys i öronen på arbetstid. Lockar verkligen inte mig.

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s