Oundvikligt

I fredags kväll tog Svågern sina sista andetag för att somna in i döden. Och alla runt omkring kunde andas ut. För det är så det känns när man vet att det inte finns någon återvändo. Att livet inte längre känns värdigt och att man bara vill att lidandet ska ta slut.

Och nu börjar allt det där praktiska för Lillsyrran. Saker man måste ta itu med efter ett dödsfall. Som känns så besvärliga men som ändå är en slags livlina. Begravningsbyrå, sälja huset, flytta. Ja, listan är lång.

Den här vändningen i livet var inte något som Lillsyrran hade räknat med. Inte alls. Det är hon som alltid har varit den klena och sjukliga i familjen. Med värk och krämpor. För fem år sedan fick hon dessutom bröstcancer och genomgick både operation, cellgiftsbehandling och strålning. Och så är det Svågern som försvinner. Han som knappt varit sjuk i hela sitt liv.

Mest gruvar hon sig för den stora ensamheten. Att komma hem till en tyst och tom lägenhet. De som alltid haft mycket umgänge med folk som kommit och gått och där Svågern varit den självklara motorn.

Annons

9 reaktioner till “Oundvikligt

  1. Åh vad sorgligt. Det där med ensamheten måste kännas fruktansvärt, när man delat större delen av ens liv med någon som plötsligt försvinner.

  2. Så konstigt livet kan bli. Det är en stor omställning för din syster, men efter en tid kanske hon finner ro i sin tillvaro. Men lätt blir det säkert inte.

  3. Livet blir sällan som man tänkt. Skönt att han slipper lida mer. Men ändå sorgligt. Vilken fruktansvärd sjukdom.

  4. Ja, cancer är inget man schemalägger i någons liv. Och efter 35 år tillsammans blir allt verkligen annorlunda när någon försvinner.

  5. Så sorgligt. Efter ett långt liv tillsammans så blir man ju så van vid den andre så det känns som halva ens eget liv försvinner.

  6. Skulle man kunna få hoppas att det är lite färdigdött i er släkt och familj för ett tag nu!?

  7. Ja, nu får det verkligen vara nog. Jag var nästan 30 innan någon närmare släkting gick bort. Mina barnbarn har under sina korta liv hunnit med flera dödsfall än jag gjorde under mina första 50. År, inte liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s