Livet är en schlager

Vi bänkade oss för att se Melodifestival. Det måste man om man ska kunna konversera 6-8-åringar. De har alltid så bestämda åsikter om vad som är bra och vad som är dåligt i den typen av program. Ännu större anledning att se gårdagens deltävling var att alla tre barnbarnen var hemma hos oss.

Men 6-8-åringar är som många andra: de har bestämda uppfattningar utan att ha en aning om saken. Det var inte många minuter de orkade se på programmet. Om de över huvudtaget befann sig i vardagsrummet, så var det för att hoppa i takt med musiken. I sofforna. Golvet är grannens tak och där kanske man inte uppskattar schlager.

Så satt vi mestadels själva trots att jag lovat att de skulle få rösta. Och då tog jag saken i egna händer och ringde och la min röst på Crucified Barbara. I upphetsningen ringde jag det dyrare numret. Inte för jag grämer mig över pengaförlusten men det var ingen avsiktlig givmildhet från min sida.

Det där tjejgänget som vann var inte min tekopp. Bara en vacker förpackning. Och låten var mesig. För att inte tala om instrumenten; vad hade de där att göra. Sen blir jag lika förvånad att varje omgång har en eller flera deltagare som inte kan sjunga. Hur är det möjligt?

Men scenografin och ljusspelet i glasgolvet får högsta betyg. I mitt nästa liv skulle jag kunna tänka mig att pyssla med sånt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s