Elände

Jag samtalade med mina systrar igår. Och det var inte bra. Inte någonstans. Lillsyrran har begripit att Svågern är riktigt, riktigt dålig. Att hans ovilja att ta sig ur sängen inte beror på tjurskallighet. Eller att orsaken till att han ligger på rygg och pinkar rakt upp i luften inte är att han vill jävlas med henne.

Nej, det beror på att cancern spridit sig till ryggmärgen och han helt enkelt inte kan bättre. Nu ligger han på sjukhus och det är nog bra för alla parter. Lillsyrran kan låta personalen ta hand om det tunga praktiska jobbet med kroppen och ägna den sista tiden åt Svågerns person.

Min andra syster, Syrran, har haft diabetes i många år och börjar få förändringar i ögonen. Hon bävar inför utsikten att bli blind och det kan jag förstå. Men jag försökte ändå vara lite positiv och berättade om en granne som drabbats av samma sak.

Om grannen fick vilja mellan att bli blind eller döv, så tyckte hon att blindhet var det mindre dåliga valet. Som döv är man mycket mer isolerad från omvärlden.

Nu får man sällan välja mellan de alternativen och Syrran tyckte att livet skulle bli tomt och innehållslöst, som blind.
– Allt jag ägnar mig åt har med syn att göra. Jobbet och fritiden. Tänk att inte kunna läsa eller se på tv. Inte lösa korsord eller gå på bio.

Värst av allt med den framtidsutsikten är ändå själva mörkret. Alltså om allt blir mörkt runt omkring Syrran. Hon är så extremt mörkrädd och mörkret fasar hon allra mest för.

2 reaktioner till “Elände

  1. Klen tröst, men det här med att blind = mörkt tror jag är en missuppfattning som vi seende drar till med för att det är enda sättet för oss att föreställa oss hur det är att inte se. Men om man blundar i solljus blir det ju inte mörkt.

    Jag läser för en äldre dam som gradvis förlorat sin syn de senaste åren, och nu har hon bara pyttelite ledsyn på ena ögat. Det är en stor sorg för henne som har varit så otroligt aktiv både kulturellt och fysiskt. Men det som grämer och stör mest är hur mycket tid och möda rena praktikaliteter plötsligt tar. Ett enkelt telefonsamtal med ett nummer man aldrig har ringt förut och inte har inprogrammerat till exempel. Eller när ljudbokspelaren går sönder och servicepersonalen är mycket vänlig men undrar om det går att komma in med den trasiga prylen. Och så vidare.

    Låt oss hoppas att det inte ska behöva gå så långt för din syster.

  2. Jag har också hört att det sällan är helmörkt för blinda, men för Syrrans del är nog mörkrädslan mera ett kontrollbehov. Hon vill inte att saker smyger sig på henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s