Sallad eller kanske pyttipanna

Jag är en dålig farmor. Riktigt usel, helt enkelt. Inget bullbak, inga sångstunder och idag när jag började högläsa försvann barnen till varsin dator. Det där med datorn var nästan mitt eget fel.

Nej, inte riktigt. Det var husorganet Råd & Rön, som tipsade om hemsidor för barn. En var kräkmedlet Stardoll – en sajt där man, dvs småtjejer kan styla sin egen docka och möblera olika rum. Och snabbt lära sig att i DKNY-shopen är kläderna mycket, mycket dyrare än på Basic. My blev helsåld direkt.

Noa levererade pizza istället. Och fajtades med andra leverantörer. Om han tog kål på konkurrenterna och kunden gillade leveransen fick han poäng. Och kunde levla.

Det blir mycket andra rörliga bilder också tillsammans med barnen. Och bildskärmar, som tv. Den här säsongen har jag sett två På Spåret. Nu när jag äntligen slipper den självgode Oldsberg. Den här veckans avsnitt var lite beiget. Men förra veckan blev jag megaimponerad av Johanna Koljonen. Hon kunde ALLT.

Tur för Birro att han spelade ihop med henne eftersom han verkade vara helt lost i sammanhanget. Och inte kan han dansa något vidare heller. Men det kan Claudia Galli, så jag håller på henne i Let’s dance.

Robinson började när vi var på semester, men Maken, den lille robinsontorsken, spelade in alla avsnitt. Så vi har sett det mesta. Utom slutet på varje avsnitt och det är så retfullt. Väljer man från boxens inspelningsfunktion kan man ge sig på att de sista 5-10 minuterarna inte kommer med. Inte för det gör så mycket i Robinson, där fattar man vem som åkte ut när man ser nästa avsnitt. Men annars är det väldigt störande. Som när man inte får med upplösningen på en film till exempel.

Ja, jag tycker att Hans var en värdig vinnare. Och det ingår i själva konceptet att reglarna ändras under resans gång. Förlorarna är både gnälliga och missunsamma.

Annars har jag mest stått vid spisen och fött barn. Det är inte klokt hur mycket tid jag spenderar i köket med matlagning och disk när vi är fler än två. Men äntligen börjar de gilla annat än pannkakor. Inga avancerade prylar, jag är glad när de äter lasagne eller potatismos.

Och ska jag få dem att äta med god aptit är lösningen enkel: hummer. Ica hade extrapris och jag slapp stå vid spisen. Men asså, jag var säkert 28 år innan jag ätit hummer. Någonsin. Och här sitter skitungar på 8 och 6 år och har synpunkter på skaldjur. Vart är världen på väg?

Annons

4 reaktioner till “Sallad eller kanske pyttipanna

  1. Jag har också haft väldigt svårt för Oldsberg. Han har ett stöddigt, osympatiskt sätt. En riktigt dryg typ.

    Det var inga enkla vanor barnbarnen har! Då kanske det är ok med pannkaka trots allt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s