Åtlöje

För sådär en 25 år sedan var vi hemma hos Mamma. På tv:n pågick någon svensk show och in på scenen kom Siw Malmkvist. Jag minns inte alls vad hon gjorde, bara att Maken och jag tyckte att hon var töntig så vi skrattade lite hånfullt åt henne.

Plötsligt började Modern att gråta och vi fattade ingenting. Varför satt hon där och hulkade? Jo, för att hon tyckte att när vi skrattade åt Siwan, en äldre kvinna, så skrattade vi åt henne också.

Nu tar du väl åt dig för ingenting, tyckte jag. Tills nyss. Min rumsgranne sitter och fnissar och småskrattar för sig själv.
– Du får ursäkta, säger han. Men jag sitter och letar fel i ett gammalt program. Och koden är så ful och dålig att jag bara är tvungen att skratta.

Då känner jag som Mamma. Det skulle lika gärna kunna vara mig och min programkod han sitter och hånflinar åt. Och förresten, tål hans eget arbete granskning under lupp?

6 reaktioner till “Åtlöje

  1. Jag känner med dig! Dels för att det är med kod som det är med kläder – smaken är som baken, och man vill inte bli hånad för de kläder man valt att ta på sig. Dessutom utvecklas man med åren och om man tittar på kod man skrivit för flera år sedan, tror jag de flesta programmerare känner ”OMG hur kunde jag?”.
    Måste tillägga att jag inte heller är någon ängel, trots att jag samtidigt inte är någon programmerarguru heller, men ibland irriterar jag mig på andras slarviga kodning. Jag skrattar dock aldrig åt någons kod, förutom när jag stöter på roliga kommentarer i koden som: ”detta är egentligen helt ologiskt men kunden insisterade och jag hade inget val”.

    Ta inte åt dig när någon omogen, översittartyp mobbar kod, det behöver inte vara din kod (oh-oh kan vara min) och dessutom gillar jag din kodning! 🙂

  2. @ullah: jodå, även kod kan vara ful. Sporten, som jag ser det, är att koden ska vara så kort som möjligt. Och begriplig. Inte omständlig.

    @MsE: ibland när jag har anledning att rota i min egen gamla kod, händer det ofta två saker. Antingen rodnar jag av skam eller så kan jag bli riktigt impad. Är det verkligen jag som varit så fiffig? Det trodde jag verkligen inte om mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s