Stressfaktor

I hate barnkalas. Nästan varje helg ska något av barnen på kalas. Oftast på söndagar. Som idag då var My bjuden till Andys Lekland av två grabbar i klassen. Det betyder tider att passa, presenter att köpa. Till barn man inte känner och inte vet vad de vill ha.

My hates barnkalas, too. Hon ville inte alls gå och jag fick använda all min övertalningsförmåga.
– Man kan inte tacka ja och sen inte komma. Tänk på att pojkarnas föräldrar betalat för att du skulle bli bjuden.
– Det var inte jag som tackade ja. Det var mamma.
– Men du tycker ju att det är kul på Andys.
– Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte gå på kalas i alla fall, sa hon och slängde sig på soffan.

I hate mitt hafsiga sätt. Jag läste noga på inbjudningskortet. Tyckte jag. Kalaset är 25/10 kl 13.30 och tog reda på när vi skulle behöva ge oss av för att hinna köpa två presenter innan dess. T-bana 11.16 från Zinken och vi skulle hinna med både BR och lite lunch före spektaklet.

Klockan 10.50 kastade jag ett öga till på inbjudningskortet igen och såg att jag läst alldeles galet. Kalaset började inte 13.30 – det slutade då. Började gjorde det 11.00. Postens stämpel dolde lite av starttiden.

I hate phone calls. Särskilt till främlingar. Min första tanke var att vi slänger oss i en taxi, men om My hade protesterat mot kalaset tidigare så blev det ännu värre. Knappast någon feststämning alls. Det var bara att ringa en av mammorna och lämna återbud.

Sen ringde jag och frågade om Stella var ledig för lite lek istället.

7 reaktioner till “Stressfaktor

  1. Här har jag massor med synpunkter! Fast först ska jag säga att jag var mycket glad den dagen kalasandet tog slut här. Och jag är tämligen säker på att jag inte kommer att behöva bry mig om ev barnbarns kalas.

    Särskilt glad är jag att kalasen tog slut innan de började inträffa på ohemula tider, t ex klockan elva en söndagsförmiddag på plats som det tar en timma eller så att ta sig till. Vadå säger vän av ordning och Luther, alla barn är väl uppe i svinottan? Nej. Kort sagt nej. För många familjer är söndag förmiddag den enda gemensamma slappartiden.

    Detta förbannade presentande, all förbannad konkurrens om att ha roligaste kalaset, alla förbannade ungar som skulle jämföra och viska om att kakorna inte smakade som mammas och att lekarna var fåniga, alla föräldrar som trängde sig på och skulle underhållas (DET satte jag till slut stoppa för!).

    Och så alla stackars barn som faktiskt inte tycker det är roligt. Jag har på mitt samvete att ha tvingat iväg ett barn som inte ville. Ända fram till nianbalen höll jag på att övertala och det skäms jag över idag. Men sen var det i alla fall slut.

  2. Underbar beskrivning!
    För det mesta har våra barn velat gå på kalas. Utom byxångest i sista minuten. Men då har de fått gå ändå, för det har varit de själva som tackat ja. Men ibland har vi fått vara med då.
    Idag var dottern på kalas. Utomhus. Mycket lyckat trots att vi vuxna var tveksamma pga höstrusket. Det är de otippade kalasen som blir bäst. De förarrangerade på lekpalatset eller liknande blir sällan bra.
    Just idag var ju annars en dag man kunde börja 11. T.o.m. vi var igång vid det laget… Fast vi var ändå sena till kalaset som började 12;-)

  3. Det känns som om det var tur att du läste fel på kortet. Då löste det sig på ett bra sätt för er alla. Jag tycker att det verkar som om det är ett fasligt kalasande bland alla små barn just nu. Nästan alla familjer med små barn verkar vara uppbokade nästan varje helg, och det duger inte med att träffas hemma och fika och leka lite, utan det ska arrangeras imponerande fester i olika typer av lokaler. Undrar om inte det är en stressfaktor även för barnen?

  4. ”Det var bättre förr”. Vi hade kalas hemma – dom roligaste var treans julgransplundring utomhus (vi hade redan slängt ut granen som barrade förskräckligt) och fyrans gosedjurskalas. Det var hennes Tuss som hade bjudit in tio gosedjur och vi hade minitårta och små bullar och pappershattar till djuren. Här i Halden var det obligatoriskt med röd och grön gele (säkert fullsmockad med olika E-stoffer) och chokladtårta…
    Nu bjuds det till Badeland och McDonalds och på bio – svindyrt för föräldrarna och inte säkrsilt roligt för barnen.

  5. @annaa: Håller med. 11 en söndag är okristligt tidigt. Och jag gillade inte heller barnkalas när jag var liten. Hela havet stormar och fiskdamm – not so very funny. Och tårta och annat sött tyckte jag inte ens om då.

    @lotten: det låter som en utmärkt idé med utomhuskalas. Och visst är det så att man har roligare när man inte har så höga förväntningar.

    @fia: Allt är så överarrangerat så de stackars barnen får sällan leka fritt. Eller ha långtråkigt. Min felläsning kanske var lite freudiansk så här i backspegeln.

    @malou: Det låter som en riktigt trevlig fest, den där med gosedjuren. Och det är samma här att man gärna köper färdiga festpaket. Kanske för att man inte orkar med att sköta arrangemangen själv. Och det kan jag förstå.

  6. @tfn: Länken höll och han har säkert rätt i herrepåtäppanmentaliteten. Det är nog därför My inte gilla kalas.

    Själv hade jag tänkt komma igång med Dennis Lehanes Ett land i gryningen. Beväpnad med öronproppar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s