Jag läser mer än gärna för barnbarnen när det är sängdags, men min villighet har sina begränsningar. Som serietidningar till exempel. Då somnar jag själv redan efter några rutor. Barnserietidningar är helt enkelt alldeles för tråkiga. Och tristast av dem alla är Bamse. Så var det redan på 70-talet.
Eller som igår kväll.
– Jag vill att du läser Lilla Räkneskolan, sa My.
– Nej, den har jag läst femtielva gånger redan.
– Bagar Bengtsson, föreslog Noa.
– Som om vi läst den mindre.
– Ofelia Franssons ABC.
– Nej, nu får ni skärpa er. Jag orkar inte med någon av dom en gång till. Nu blir det Alla vi barn i Bullerbyn. Den har vi inte läst en endaste gång.
– Neeej! Den är så tråååkig!
– Hur vet ni det? Om vi aldrig har läst den.
Och tack Astrid! Efter tre meningar var de fast och tvingade mig att läsa tre kapitel på raken.
frktjatlund 
Astrid Lindgren har jag aldrig gillat. Högläsning av sådan litteratur för sönerna fick modern ta hand om. 🙂 Däremot läste jag gärna böckerna om Pettson och Findus av Sven Nordqvist.
Mina barn hatade Astrid Lindgren. De kan fortfarande gå igång på det, hur mycket de avskydde, allt utom Ronja, filmen alltså, de stod inte ut med boken. Särskilt Äldsta.
Däremot älskade vi alla Pettson och Findus lika mycket. Undrar om vi inte ska köra en jul med Tomtemaskinen igen.
Meningsskiljaktligheter hade vi däremot om Bamse.
Det värsta med lördagsgodiset var när de inte åt upp det utan skulle spara, hela den pedagogiska idén försvann ju då. Smulor minns jag verkligen inte. Inga särskilda smulor menar jag, vi har levt ett liv med smulor. Och choklad som kladdade in sig i soffan. Skit samma, den hade tagit slut ändå.
@vov: som barn saknade jag humor och gillade inte Pippi. Barna i Bullerbyn tilltalade mig mer. Helylle, precis som jag.
@annaa: Jag kommer inte ihåg om mina barn gillade AL eller ej. Vet inte ens om jag läste några för dem. Filmerna kanske tog överhanden.
Vad skönt att barnen gillade Astrid trots allt. Jag hann bli lite orolig innan jag hann läsa slutet av inlägget.
När jag var liten hatade jag Karlsson på taket (och så är det fortfarande) men annars tyckte jag om Astrid L. Min absoluta favorit var Allrakäraste syster. Och så heter en av mina döttar Ylva, inspirerad av Ylva-li.
Mio min Mio var nog min favorit när jag var liten. Allrakäraste syster har jag nog aldrig läst.