Föra sig

Svågern var i så mycket bättre form nu än för två veckor sedan. Svullnaden på hjärnan har gått ner och nu har han kunnat återta förlorade färdigheter och kan t ex gå utan rollator inomhus igen. Så det kändes bra.

Inte så att jag kräver allt ljus på mig, men Lillsyrran har en irriterande egenhet. Om telefonen ringer när man är där har hon inga problem att föra långa samtal. I telefonen, trots gäster. Och det trots att uppringaren är en i grannskapet, som hon träffar eller pratar med var och varannan dag. Och trots att gästerna är mer sällsynta besökare.

I kväll ringde en väninna och Lillsyrran försvann i säkert en halvtimme. Efter avslutat samtal säger hon ”Ylva hälsar!” Ylva, som hon träffar flera gånger i veckan.

När jag har folk hemma så brukar jag avsluta telefonsamtal snabbt med ”Kan jag ringa dig senare? Lasse och Vickan är här” typ.

Ett problem värdigt Magdalena Ribbing?

7 reaktioner till “Föra sig

  1. Det finns människor som bara är så där. Vid ett besök i Göteborg träffade jag en fd granne som jag umgåtts en del med. Vi klev på samma buss och skulle få 15 minuters pratstund efter att inte ha setts på två år. När vi åkt i två minuter ringde hennes mobil. Sedan satt hon i 13 minuter och pratade med en person, så vitt jag förstod av sammanhanget en arbetskompis, om böcker de båda läst. Fortfarande pratande klev hon av, en hållplats före mig, vinkade åt mig i dörren. Jag är inte säker på att hon skulle förstå att hon gjorde något fel. ”Det ringde ju.” Jag vet, eftersom min framlidne make kunde göra så, hur mycket och hur länge som helst. Gäster, otåliga barn, allt fick vänta. ”Det ringde ju.”

  2. Jag funderade igår kväll på om din syster gjorde som hon brukar, för hon vill att allt skall vara som vanligt trots att det egentligen inte är det. Både för sin egen och för mannens skulle. Men hon kanske inte ens märker det, som Annaa tolkar det.

  3. Konstigt att det där gamla sitter i. Att när ”det ringer”, så är det något viktigt som går före allt annat. Att man bara måste svara. Folk har blivit väldigt nervösa hemma hos mig när jag inte har svarat i telefonen. ”Men tänk om det var nåt viktigt?” frågas det. De ringer väl igen, tänker jag, och låtsas som om jag varit i källaren och inte hört.

  4. Min syster har för övrigt en annan olat; när man talar med henne och det ringer någon annan i hennes telefon måste hon avbryta pågående samtal. Alltid. I nio fall av tio är det hennes yngre son som ringer men det spelar ingen roll, hon måste kolla. Om hon inte gör det ringer han tills hon avbryter. Han är 45.

  5. @annaa: ja, visst är det konstigt att folk hellre är oförskämda mot närvarande som kan ta illa upp, än att låtsas att de missar ett samtal. Det går ju i regel att se vem som ringde och ringa tillbaka.

    @ullah: nog gör hon som vanligt, för hon har alltid gjort likadant; hellre pratat i telefonen än med de som är på plats. Därför blir jag lite nervös nar jag själv ringer till henne och hör att det är folk runtikring och tänker ”Nu är jag orsak till att folk kan ta illa upp”.

    @rutan: jag känner mig inte heller alltid tvungen att svara och kollar på numret vem det kan vara eller låter bli totalt om jag känner för det.

    @annaa: där beskriver du min andra syster. Hon är just en sån där som sitter och lyssnar efter ”pip, pip” och säger ”Kan du vänta ett tag?” och då gör man det, som en annan fårskalle. Stackarn som ringer till henne blir snabbt avsnoppad med ”Jag ringer dig sen”.

    Och om hon hör att det ringer hos mig frågar hon ”Ska du inte svara?” men det ska jag aldrig. Jag har inte ens lärt mig vilka knappar man ska trycka på.

  6. Eftersom jag jobbar i skolan är det en självklarhet att telefonen förvaras på annat ställe, eller är avstängd och undanstoppad i ficka eller väska, när man sitter på ett möte, men jag har märkt att det blir allt vanligare att folk sitter med telefoner påslagna på möten. Om det ringer svarar de och pratar i telefonen utan hänsyn till andra personer i rummet.
    Det är dessutom ganska vanligt att föräldrar som sitter på sitt barns utvecklingssamtal kan ta ett samtal mitt i mötet. Och då talar vi om ett 30-minuters möte en gång per termin, som handlar om barnets nuvarande situation och framtid.
    Många människor blir stressade om man nonchalerar en ringande telefon.

  7. @fia: sådana föräldrar borde skämmas. Det är oförskämt både mot läraren och det egna barnet att låta ett telfonsamtal få företräde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s