Kortis

Det finns fler återvändare än jag. I dagens DN får jag sällskap av Malin Nordgren, som också gillar Lilla huset på prärien. Bokserien inte den sockrade tv-versionen. Hon skriver om detaljrikedomen i vardagsskildringarna.

Som vuxen är det lite svårt att förstå hur jag som liten flicka kunde vara så fascinerad av böckerna (även om uppenbarligen många andra små flickor också har varit det). De utmärks nämligen av långa, minutiöst detaljerade beskrivningar av både föremål och olika arbetsprocesser – om hur kläder sys, hur lönnsirap utvinns, hur grisar slaktas, skåp snickras, hus byggs och mycket, mycket mer. Skildringar som i dag känns både exotiska och spännande. (Kanske hoppade jag helt enkelt över dem som barn.)

Jag minns att det var just de ingående beskrivningarna som fascinerade mig. Att jag försökte se det hela framför mig. Det var inget jag hoppade över. Annars gjorde jag gärna det. Hoppade över långa stycken när jag läste böcker. Särskilt långrandiga naturbeskrivningar. Som i Anne på Grönkulla. Där blev det väldigt mycket överhoppat.

5 reaktioner till “Kortis

  1. Märkligt att jag missade hennes böcker som barn. Jag som lånade mängder med böcker på biblioteket. För den måste väl ha funnits där?

  2. Jag har läst mig igenom hela livet, men har faktiskt missat Lilla huset på prärien och Anne på Grönkulla. Undrar om det blir samma behållning att läsa dem som vuxen?

  3. @maj: Visst fanns böckerna på bibblan. Där och på bokhandeln eftersom man gett ut nya upplagor då och då. De jag har idag har jag köpt på Tradera.

    @fia: Lilla huset på prärien läser även vuxna med behållning. Jag är lite mer tveksam till Anne på Grönkulla. De böckerna är lite svamligare.

  4. Jag roade mig med att läsa detaljbeskrivningarna i Robinson Crusoe om och om igen. Jag kunde ju tänkas hamna på en öde ö någon gång i livet och då skulle denna kunskap om kanottillverkning tex komma att bli ovärderlig.

  5. @anne: Välkommen hit! Vi hade en bok betitlad ”Konsten att överleva” och den beskrev hur man skulle klara sig på egen hand i naturen. Yngste sonen hade den som godnattbok varje kväll under en lång period. Ändå dog han alldeles för tidigt. Inte i naturen, men i stan finns det andra typer av hotbilder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s