Berg och dal

campanulaVi skippade kantarellskogen till förmån för Skogskyrkogården. På något sätt är det ödets ironi att vi som inte ens vill ha någon begravningsakt när vi dör har fått en grav att ta hand om. Tanken med kistbegravning och gravsten var att barnbarnen skulle få något konkret att förhålla sig till. Men Svärdottern orkar inte åka dit och barnen vägrar.

På väg till Lillsyrran och Svågern inspekterade vi sakernas tillstånd bakom Skogskapellet och konstaterade att jordplätten framför stenen skulle se bättre ut med fler blommor. Och det åtgärdade vi på hemvägen.

Svågern sov när vi kom vid halv två. Bara turerna kring dusch och påklädning räcker för att göra slut på krafterna. När Maken fixat grillen väckte Lillsyrran Svågern och han tog sig ut på altanen med hjälp av rollatorn. Där hade Sonen spikat upp en ledstång som han kunde hålla sig i för att ta sig ut till matplatsen.

När det var dags för kaffet dök Svågerns bror upp. Med fru och ett svenskt par som bor i Uganda och det piggade upp alla. Annars är det så lätt att vi halkar in på gemensamma minnen. Som gamla bilsemestrar på 1980-talet. Roliga minnen, men lite väl uttjatade vid det här laget.

Nu fick vi höra lite andra historier. Som den här:
Vet ni vad påven sa när han träffade Djävulen?
– Oh, My God!

Eller den om när FN skickade ut ett PM till världens länder.
What is your opinion about food shortage in the rest of the world?”

Kina skickade: Vi förstår inte ordet ”opinion”.
Uganda undrade: Vad är ”food”?
Flera europeiska länder ställde frågan: ”shortage” vad innebär det?
USA skrev tillbaka: What is ”the rest of the world”?

Efter det fick vi höra anekdoter om hur det är att vara vit och hårig i mörkaste Afrika. Hur folk i skydd av lokala språket säger saker som ”Ser de inte ut som grisar?”. Och får till svar ”Om ni inte slutar får ni betala inträdesbiljett”

5 reaktioner till “Berg och dal

  1. Roliga historier. Jag gillade den första bäst…den andra var lite hemsk…men rolig ändå.
    Båda mina föräldrar ligger i en minneslund och det tycker jag är bra. Jag såg hurdant jobb de hade med sina respektive föräldrars gravar året runt och långt dig var det också.
    Men er tanke var ju helt rätt – kanske blir det så allt eftersom…

  2. Jag är ambivalent när det gäller grav eller inte. Min mamma har en, min pappa och syrra inte. Fast när vi är vid graven så är vi på något sätt hos alla tre. Jag tycker om att det finns en konkret plats, samtidigt som det någon gång ibland kan kännas som en börda. Jag kanske borde ta upp saken med mina egna ungar för att höra vad de tycker. Fast det kan de ju bestämma sen. Mig spelar det ingen roll. Vare sig nu eller då.

  3. @annela: jag tror att familjen fortfarande är i förträngningsfasen. När den väl släpper så blir nog graven mer deras.

    @maj: nej, det spelar egentligen inte så stor roll. Det som känns bäst för de efterlevande får gälla.

  4. Äldsta, 20 år, vägrar fortfarande gå till sin pappas grav. Men alla tre kunde nog inte tänka sig annat än en grav med sten som Mellan noga valde, med duva och allt. Rejäl sten ville de ha.
    Skötsel är fan så besvärligt, särskilt på distans. Vad jag än gör upp för avtal med kyrkogårdsförvaltningnen i Göteborg blir det ogräsodling varje år.

  5. Jag har cykelavstånd från jobbet, men det är liksom åt fel håll. Och kyrkogårdsförvaltningen fuskar även här. De klipper inte gräset tillräckligt nära, så gräset närmast blomrutan är 15 cm högt. Nästa gång tar jag med mig en sax.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s