I morse tog jag tunnelbanan från Slussen till jobbet. Helt gratis eftersom spärrarna var obemannade. Jag vägrar köpa biljett med mobilen eller i automat, när jag redan har en förköpsremsa.
När vi åkte över Skanstullsbron kommenterade tjejen, som satt bredvid mig snöbristen i Hammarbybacken. Killen, som hon hade sällskap med sa: ”Men jag hörde att man tänkte glasa in backen. Ungefär som den där i Dubai.”
Det är så vandringssägner föds och lever vidare. Det startar med ett aprilskämt, som återberättas och någonstans på vägen förlorar historien kopplingen till första april. Processen tog mindre än tre veckor i det här fallet.
Och nu är jag benägen att tro att historien med rånaren, som blev våldtagen av sitt kvinnliga offer är någonting likartat. Ett skämt eller hämndlystet önsketänkande. Varför i all världen skulle man blurra till kvinnans ansikte annars? Spelar identiteten på en liten ryska fjärran ifrån någon större roll?
frktjatlund 