Maken, Pryltorsken, har haft en oro i kroppen. Hans mobil har hållit, på tok för länge. Annars brukar den typen av apparater vara tidsinställda bomber och explodera i jämna mellanrum. Lagom för att det ska finnas en ny, intressant modell på marknaden och att senaste bindningstiden löpt ut.
Maken senaste har fungerat fläckfritt månad efter månad. Men då finns det andra lösningar. Man kan ju alltid tappa telefonen. Först köper man en tröja med väldigt låga fickor. Så låga att man till och med kommenterar det: ”Här vågar man inte förvara något av värde.”
Sen gör man det i alla fall. Lägger mobilen i vänsterfickan på koftan och tar tunnelbana och 3:ans buss till Skånegatan. Någonstans på vägen ramlar telefonen omärkligt ur fickan. Och när senast fick man tillbaka något borttappat?
Men se där! Ericsson har en ny fin modell och det är bäst att passa på så att nu när det finns mer än bara ett skäl för en ny mobil. ”Det är bara 100 spänn till i månadsavgift. Och jag får ringa för hela summan. Visserligen för lite högre pris än tidigare.”
Plus en massa andra argument, som alldeles tog musten ur mig. ”Jamen, köp en ny då, för allt i världen!” Sen var det bara att spärra numret hos operatören.
Tre timmar senare:
Ring! Ring!
– Victoria.
– Hej! Jag heter Ali och kör SL-buss. Idag hittade jag en telefon …
– Jaha, och vad ska vi med ytterligare en telefon till?
– Noa börjar väl komma upp i den åldern.
frktjatlund 
Haha, går det så går det! och Noa blir väl glad?
@annela: det blir han säkert, men min misstanke är att telefonen ganska snart skulle vara borttappad igen om Noa tar över den.