På 60-talet gjorde Långfredagen verkligen skäl för namnet. Det fanns helt enkelt ingen längre dag på hela året. Timmarna släpade sig formligen fram. Vettiga människor hade lämnat stan, så det fanns inte ens andra barn att leka med. Trist på radio och ännu tristare på tv.
Långfredagen bär dessutom skulden till att jag har sett Rampljus på bio och blivit utskrattad av några grabbar från HUF. Det sved. Det hände sig på påsken 1967. Min kompis Barbro och jag bestämde oss för att gå på bio. Hon ville se Alfie, eftersom hon var betuttad i Michael Caine och jag ville se Ta fast Räven med Peter Sellers. För jag ville skratta.
Jag tror att hon vann, hon brukade göra det. Men vi hade totalt förträngt att det var påskhelg och när de svartvita bilderna hade flimrat mer än en kvart började vi ana oråd. Bakom oss i biografen satt ett gäng killar som vi träffat på Kungsholmshögerns Ungdomsförbund, så vi vände oss till dem.
– Ska inte Alfie börja någon gång?
De undrade i sin tur om vi inte var läskunniga eller bara dumma i huvudet och skrattade sönder en gripande filmsekvens. Vi hukade oss i bänkraden och tänkte oss bort. Långt bort därifrån och gick aldrig mer på några hufmöten.
Långfredagen 2008 har också etsat sig fast i minnet. Men av helt andra skäl.
Varje dag – eller var tredje, undrar jag om det finns mervärden att skriva blogg. Jag är inte framme vid något definitivt ställningstagande.
Första Alfie, från 60-talet kommer jag ihåg!
Att ha ett jobb, med rimlig lön, tas för givet – när man har det! När jobbet hotas eller försvinner, uppstår andra känslor.
För länge sedan, väldig länge sen, funderade jag på en programmeringskärriär, med främst Fortran och Cobol. Det var inte min grej.
Däremot verkar J2 kunna förlika sig med sådant arbete – dock med stöd av Java och annat nyare.
Olika falla ödet lottor!
Min längsta långfredag tillbringades i Dublin. Allt var stängt, inklusive barerna, och som du säger, alla vettiga människor hade lämnat stan. Inklusive mannen jag bodde hos.
@L: då kommer din anfall tätare än mina. Cobolprogrammering är coolt. Bara riktigt gamla gubbs behärskar konsten.
@annaa: man ska helt enkelt undvika städer under påskhelgen. Och midssommar. Man känner sig lätt både olyckligt lottad och patetisk. ”Varför har inte vi något lantställe som alla andra? Som vi kan åka och öppna upp för säsongen?”