Glädjeämnen

Vi bor i hyreslägenhet. Det har vi alltid gjort. Även om första lägenheten var övervåningen på en villa i Mälarhöjden. En anledning är att vi aldrig haft råd att skrapa ihop grundplåten till annan boendeform. Möjligen om vi hade jobbat mycket mer och dessutom gjort en massa omprioriteringar, skulle vi kunnat köpa något mer marknära långt från stan.

Men varför? Längre arbetsdagar, längre restid skulle bli följden. Inget som tilltalar. Och den största anledningen är att vi vill vara lediga på fritiden. Inte behöva hålla på att putsa på huset eller med en massa renoveringar. För att inte tala om allt trädgårdsarbete. Ett biobesök, en utställning, ett restaurangbesök, gå Djurgården runt känns som mycket mer tilltalande och helt utan förpliktelser.

”Relationer håller bättre i landets hyresrätter än i villor, det kom den kanadensiske sociologen Nathan Lausters fram till, efter att ha studerat 2 851 svenska par över hela landet.”

Det skriver AB och Lauster kan ha rätt. Det känns så. Med större frihet, så ökar svängrummet. Men varför studerar en kanadensare svenska parrelationer? Har han inga egna på hemmaplan att fördjupa sig i?

Jag kastar ingen mat. ”Det syns”, skulle min snälle bror ha sagt. Nej, inte för att jag trycker i mig den utan för att jag bara handlar det jag vet kommer att gå åt. Storhandla slutade jag med när de hungriga tonåringarna försvann ur huset.

Sen tycker jag att det är rena rama vansinnet att kasta saker, bara för att datumet gått ut. Som om havregryn blir dåliga över en natt. Inte ens mjölk blir det. Det är som om folk tror att ”Bäst före” betyder ”Sämst efter”. Enligt Konsumentföreningen Stockholm kastas så mycket som hälften av maten helt i onödan.

”… attitydundersökning visar att unga människor sätter allt för stor tillit till matens bäst före-datum.”

Nu är jag kanske försomsfull men tror jag att det framförallt gäller unga flickor. Att somliga tycker att det är lite gulligt att vara lättäcklad. Och kastar utan att ha någon egentlig anledning till det.

Det här med att storhandla och ha mycket i kyl och frys tror jag dessutom bidrar till att mat blir ”gammal”. Skåpen är fulla med förpackningar, som gör att det är svårt att hålla någon ordning. Plötsligt hittar man någon oidentifierbar gegga i ett hörn, där endast en dna-test skulle kunna fastställa arten.

Nej, en halvtomt kylskåp i en hyresrätt är vad jag föredrar.

4 reaktioner till “Glädjeämnen

  1. Då vi kom till Sverige i slutet av 70-talet så fick vi en hyreslägenheter i Alby för att komma därifrån så var det inte mycket annat att göra utan kontakter än att låna pengar till en lägenhet och på den vägen är det. Vi har bott villa men aldrig gift oss så vi hamnar väl utanför statistiken. Min tes är om jag inte gifter mig så behöver jag inte heller skilja mig.

  2. @helena: vi började i förorter lite närmre stan och nu har vi tjänstebostad. Just för att få ett bättre läge än tidigare. Jag tror att statistiken gällde både gifta och sambos.

  3. Vi försöker ha en välplanerad mathållning, där det är tänkt att man alltid ska ha det nödvändiga hemma, men det ska inte vara några stora lager, så att man förbrukar allt inom en vettig tid. Men trots det händer det då och då att det ligger något oidentifierbart och morrar i kylen. När det händer handlar det alltid om bristande planering och dålig koll på läget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s