Eller så kan de krypa på lite långsamt. Som idag. Redan halv sex slog Noa upp sina ljusblå och Maken var snäll och la sig i soffan och kollade på barnprogram. Men vid sju vaknade flickorna och då var det slut på den natten. Vardagsrummet förvandlades till ett tvåvåningshus med hjälp av husets alla stolar, täcken, filtar och soffkuddar.
Nu är barnen utslängda, huset rivet, allt återbördat till sin rätta plats och alla gårdagens ostbågar och popcorn som bortblåsta. Barnen var nöjda med Let’s Dance, även om flickorna hellre dansade själva.
Stella höll på Laila, Noa på Magnus och My på Annika. Att hon inte var med i tävlingen spelade ingen roll. En Annika är alltid rätt. Som när de ska leka Pippi Långstrump; då vill My alltid vara Annika. Hon har inte fattat att det är Pippi, som är häftigast.
Nu funderar jag allvarligt på att ta en Treo, lägga mig på soffan och läsa alternativt slumra innan alla kommer tillbaka igen. I natt tänker man ju sno en timme från min nattsömn, så det gäller att vara beredd.
Men Annika har väl fått en hel del upprättelse på senaste tiden? De flesta är nog mer lika henne än Pippi i alla fall.
@ullah: jag tyckte att Pippi var oförskämd och konstig när jag var liten. Det var först när jag läste för mina egna barn, som jag tyckte att vissa av historierna var roliga.
För mig var det nog tvärtom. Jag tyckte Pippi var jättekul när jag var liten, men reviderade sedan totalt min syn på henne, så jag läste aldrig några Pippiböcker för mina barn när de var små.