Knölig huvudkudde

Jag är jättedålig på tv-serier och har egentligen inte orkat följa någon sen Hill Street Blues. Den hade ett tilltalande koncept; tre olika historier i varje avsnitt. En som började, en som pågick och en som avslutades. Då gick det har ha lite behållning även om man missade någon episod.

En av mina arbetskamrater älskar tv-serier. Inte så att hon följer dem när de sänds, utan hon köper säsongsboxar. Senast jag var sjuk (januari?) tog hon med sig en box med Gilmore Girls. Toppen att slötitta på när man bara orkar ligga i soffan, tyckte hon.

Ikväll har snuvan slagit till och jag tänkte att jag skulle ge serien en chans. Bara för att lätta mitt samvete, eftersom kollegan har frågat vad jag tycker ett antal gånger. Trots att jag var bekvämt tillbakalutad orkade jag bara ett halvt avsnitt. Alldeles för många stereotyper för min smak.

Är serien verkligen bra? Kan någon ge mig motivation att kolla vidare? Jag vet inte vad jag ska säga till utlånaren. ”Nä, killen på fiket och bögen (?) med fransk brytning blev för mycket”. Så uppriktig kan man bara inte vara.

Vi övergick till engelska Wallander. Eller snarare Ålländer. Hur många bra engelska skådisar finns det? Det bara kryllade av dem i filmen. Och polishusets 60-talsinredning får en alldeles egen Oscar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s