Generaliseringar

När vi förflyttar oss på okända vatten har vi våra givna roller: Maken sitter vid rodret och jag läser sjökorten. Mest för att han är fruktansvärt dålig på att komma ihåg ortsnamn och blir totalt förvirrad om en skylt innehåller två orter som börjar på samma bokstav. Dessutom finns det vissa brister i orienteringen mellan höger och vänster. Nej, det var lite elakt. Jag är inte lika bra på förflyttningar i sidled. Enligt Maken även framåt och bakåt, men det lämnar jag därhän. Däremot har jag lokalsinne, så man kan säga att vi kompletterar varandra.

Om italienarna vanligtvis är stolliga, så är det inget mot hur de uppför sig i trafiken. Trafik är egentligen ett slags sofistikerat jättelikt grupparbete: Ledaren är regelverket, som alla har kännedom om och anpassar sig till. Om fransoserna är individualister så är de omkörda av sicilianarnai 200 knyck, minst.

Fastslagna regler är helt enkelt till för att diskuteras. Blir en italienare t ex tillsagd att den här delen av matsalen är avstängd gör han inte som svensken. En svensk skulle, inbillar jag mig, backa och be om ursäkt. Italienaren försätter inte ett sånt tillfälle att stå på sig och påtala varför han tycker att man borde öppna eller att det helt enkelt är korkat att ha den stängd. Sen spelar det ingen roll hur många och hur bra motargument han får. Han ger sig inte i första taget.

Den livsinställningen syns tydligt i trafiken. Som i Palermo. Där har man en "ringled". Enligt skyltar och vägmarkeringar är den tvåfilig väg med vägren. Tjohej du! Enligt praxis är den fyrfilig. Går det att pressa sin lilla Fiat genom en glipa, så gör man det. Om glipan inte finns, så tutar man; vem vet, utrymme kanske uppstår.

Förutom tutan, så använder man blinkers flitigt. Inte för att visa att man vill förflytta sig i sidled, det verkar inte behövas. Det är när man vill köra om som man lägger i vänster körriktningsvisare. Vare sig omkörningen är möjlig eller inte.

Första ingivelsen är att "Vi tar motorvägen, så vi kommer någonstans." Efter några mil av tristess och tunnlar ledsnar man och bestämmer sig för landsväg. Efter mindre än två kilometer förbannar man det valet . Man kommer ingen vart. Om man inte är italienare, vill säga och lägger sig på tuta, blinkers och när det verkligen kniper; blinkar med helljuset.

Maken, även känd som skrivbordstrappern, hade googlat på Decathlon och hittat två adresser på Sicilien. Michelin brukar köra med ett stjärnsystem:

*** = värt en resa

** = värt en omväg

* = om ni har vägarna förbi.

Om Maken får bestämma, har Decathlon, det franska friluftsvaruhuset har en självklar *** på den listan. Men denna gång var det en besvikelse. Slut på säsongen och kvar hängde kläder i XS och skor i storlek 48. Inte ens ett par strumpo hamnade i varukorgen.

Jag är tydligen en människa som lever i nuet. Och litar på kartor. Så till den milda grad att när vi kom till Messina och såg land på andra sidan vattnet var jag tvungen  att tänka två gånger innan jag begrep att vi skådade italienska fastlandet. På min papperskarta fanns bara Sicilien.

Vi tog höger och tuffade förväntanfullt kusten söderut mot Taormina.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s