Rädslor

Folkmassor

Vi var två familjer, Lillsyrrans och min, sammanlagt fyra vuxna och fem barn som strosade längs Champs Elysées i Paris. Gatan var kantad av kravallstaket eftersom sista etappen av Tour de France pågick. Trottoaren var fullpackad av folk på väg upp mot Triumfbågen. Plötsligt passerade vi en restaurang med en väldigt bred uteservering, som gjorde att trottoarbredden mer än halverades.

Alla människor, som promenerat i godan ro, trycktes ihop och folkhavet blev som ett levande väsen. Ingen enskilds vilja gällde längre. Det var bara att hålla sig på fötter och gå i samma takt som alla andra. En liten femårig flicka flera rader framför oss, klarade inte det utan snubblade. Efterföljande försökte undvika att trampa på henne och när vi kom upp i jämnhöjd lyckades Maken böja sig lite och få tag på flickan.

Föräldrarna hade pressats långt framför. De skrek och barnet skrek. Snart skrek alla mer eller mindre och i en gemensam aktion bar händerna i folkmassan barnet över huvudena fram till flickans föräldrar.

Fönster

Svågern skulle hämta en arbetskamrat tidigt, tidigt på morgonen. När han satt och väntade i bilen såg han i ögonvrån något som föll ut från ett fönster på fjärde våningen. Något som såg ut som en kudde.

Men det var ingen kudde, det var en liten tvååring. Arbetskamraten kom precis ut genom porten och tillkallade ambulans och Svågern gick upp i huset och försökte bestämma sig för vilken dörr han skulle ringa på klockan fem på morgonen.

Saxar

Min bror fick tag i en sax när han var liten. En stor vass sak, som han visste var förbjudet område så han sprang iväg med den. På kökströskeln snubblade han och föll framstupa och fick saxspetsarna upp i näsan. En spets i varje näsborre. Det blödde rejält och det blev ilfart till SÖS. Enda lättnaden var att de kunde ha träffat ögonen.

Morötter

Hela min barndom fick jag höra: Tugga ordentligt! Tänk på Kjelle och Majsans äldsta grabb. Han satte morötter i halsen och kvävdes.

Trots att vi inte var födda när händelsen ägde rum så blev Brorsan så påverkad att han inte lät sina barn äta vare sig råa morötter eller knäckbröd.

Klubbor

Fram till tolv år ålder var jag ett öronbarn och vid ett tillfälle när vi satt på akuten kom ambulansen in med ett riktigt olycksfall. En grabb, som hade cyklat med en klubba i munnen och skadat sig rejält i halsen när han gick ikull med cykeln.

Efter det fick vi bara äta glaspinnar och klubbor om vi lovade att sitta still tills de var slut.

Listan kan bli ännu längre: medicin i tredje lådan nerifrån, spetsiga staket mellan bakgårdar, klorin i badrummet hos spanska farmor …

Saker jag vet har hänt släktingar, vänner och bekanta och som gör mig nervös.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s