Violer till mor

En äldre kvinna i vår närhet hade lagt den här lilla blomstermålningen (i A4-format) tillsammans med några uppmuntrade rader i vår brevlåda. Det var omtänksamt eftersom jag såg deppigare ut än vanligt senast vi träffades.

Barnbarnet Noa har astma. Precis samma typ som Ettan hade som liten. Bland annat fysisk ansträngning, förkylningar och katter ger symtom. Varje morgon ska han ha några puffar av två olika mediciner. Sanningen att säga så "glömmer" jag oftast det där. Det kanske är fel, men jag känner att det är att handikappa honom mer än vad som är nödvändigt. Ettans besvär var betydligt större i den åldern.

Till saken hör att den här helgen var han hos sin moster och morbror på deras landsställe. Den familjen har katt och varje gång Trean och Svärdottern varit där tidigare har man varit tvungen att åka hem i förtid. Noa har reagerat på katten. Trots att man har varit utomhus hela tiden. Och trots att man sovit i en friggebod där katten aldrig satt sina tassar. Och ingen kattägande människa har heller satt sin fot där.

Vi var stand by om utifall det blev nödvändigt med reträtt. Konstigt nog klarade Noa sig utan problem hela helgen. Var det för att han kände att han måste eller att det skulle bli så krångligt annars?

Jag vet inte, men jag har läst om folk som fått astmaanfall av att titta på kattfoton så jag kanske inte är rätt person att uttala mig i saken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s