Borta

Det finns en sekvens i Staffan Westerbergs Vilse i Pannkakan, som beskriver den känsla som Midsommarhelgen sprider omkring sig.

Vilse sitter och känner sig ensam och melankolisk. Precis så där ensam som man kan känna sig när sommarlovet precis har börjat och alla andra åkt från stan. I bakgrunden hörs en väldigt långsam och vemodig version av Den blomstertid nu kommer.

Så kommer jag ihåg det hela i alla fall och precis så känns det. Folktomt eftersom så gott som alla har tagit sin tillflykt utanför stadsgränsen. Ettan är på sitt landsställe, Tvåan hälsar på utflyttade vänner, Svärdottern jobbar och Treans barn är hos moster och morbror i Stallarholmen.

Vi har hasat runt utan att egentligen kunnat företa oss något vettigt mer än att promenera och som konsekvens har jag en stor friktionsblåsa under högerfoten. Hur som helst så ägnar jag kvällen åt fotbad och fotboll. Mer spännande än gårdagens match mellan Turkiet och Kroatien kan det knappast bli.

Jag kan inte skylla på Westerberg för mina hang-ups från barndomen. Snarare Modern. Det här med fötter hade nästan samma rang som tänder i hennes värld. Dåligt skötta fötter var en lika stor skam som dåliga tänder. Hälsprickor tyder helt enkelt på dålig moral eller något ännu värre. Så var och varannan kväll sitter jag med fötterna i vatten med fotsalt, sen blir det fila av och som grädde på moset Helosansalva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s