Avslaget

"Ta ut alltid all glädje i förskott. Vem vet, annars kanske det inte blir något att glädja sig åt."

Vi såg verkligen fram emot den här semesterresan. Det kändes som ett litet halmstrå eller snarare morot, som hjälpte oss att hålla näsan över vattenbrynet på oss de senaste två månaderna. Sol och pool tillsammans med familj och barnbarn, kan det gå fel? Nej, inte precis, men själva grundtonen var fel åtminstone för oss vuxna. Då och då stack det också upp svarta moln i barnens horisont och de blev alldeles uppgivna över struntsaker.

Första veckan var det som vi satt och väntade på att något skulle hända. Som om vi befann oss i en stuga i skärgården, med regnet trummande mot taket och väntade på ett väderomslag som aldrig kom. Något slags cabin fever eller lappsjuka, typ.

Vecka två kom Tvåan, Svärsonen och Stella och spred lite energi så att vi orkade ta oss några kilometer från hotellpoolen. Men även då blev det en kväll där tårarna flödade och toarullen åkte fram mitt på bordet och dagen efter hade jag både huvudvärk och kände mig riktigt deprimerad över sakernas tillstånd och hur allt kunnat bli som det blev.

Ja, ja, allt var inte i moll utan barnen blev glada över besöket på Europas största vattenland, båttur och snorkling och framför allt  hotellets nalle-puh-automat. Alltid något!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s