Löften

Idag har jag firat långhelgen med att koka disktrasor. Det är lite panchovarning över sånt, men varför slänga två trasor, när de bara är lite ofräscha? I yngre tonåren tyckteTvåan att mitt traskokande var asäckligt och lovade dyrt och heligt att aldrig upprepa det i sitt eget hem. Jag vet inte om hon hållit sitt löfte.

Lite opålitlig är hon, för hon lovade en annan sak i samma ålder och det vet jag att hon aldrig höll. Av någon outgrundlig anledning retade Maken sig på att barnen och deras kamrater tog såna mängder med toapapper. Man såg riktigt hur kröp i honom när han hörde hur någon unge fick toarullen att gå i spinn.

Vid en pappersuppgörelse sa Maken till Tvåan:

– När du får ett eget hem, ska jag komma hem till dig och göra likadant.

– Ha! Du kan ju alltid försöka. Jag ska inte ha några toarullar. Hemma hos mig ska vi torka oss med McDonaldsservetter.

Det gör de inte. Men och andra sidan har inte Maken uppfyllt sitt löfte heller.

Förutom panchovarningen, så märker jag att jag blir mer och mer lik min egen mor. Inte lika pedantisk, men idag avstod jag från att följa med på Lautrecutställningen till förmån för att koka disktrasor. Traskoket ingick i min egen Rent Husaktion. Jag valde alltså att utföra hushållsnära tjänster före kulturella upplevelser. Det är inte klokt!

Men nu kan jag stäcka ut mig i soffan i mitt nystädade hem och läsa sista kapitlen i Peter Robinsonboken. Det är också en upplevelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s