Ombytlig

Den lätta huvudvärken gick över i tyngre doningar. Begravningar kramar ur en mentalt. Egentligen kan jag inte säga att jag kände Svärdotterns mamma. Vi hade självklart en del med varandra att göra kring avkommans bröllop för sex år sedan. Och sen hade vi anledning att prata ihop oss när Trean flipprade ut totalt för några år sedan.

Det jag spontant kan säga är att Trean inte kunde ha haft bättre svärmor. Själv hade jag blivit vansinnig om min dotter varit gift med en av Treans kaliber. Men den här svärmodern kunde vara både objektiv, sansad och konstruktiv medan världen mer eller mindre föll samman.

Jag borde känna mig själv bättre och haft med mig några näsdukar. Även om inte sorgen var min personligen, så var det oundvikligt att leva sig in i barnens situation och speciellt yngsta dottern, hon på 14. Sen finns det alltid anledning att begråta sin egen dödlighet i sådana här situationer. Svärmoderna var född samma år som jag själv, bara det stämmer till eftertanke.

Skogskyrkogården är vacker, men det var en isande vind som mötte oss när kistan rullades ut ur kapellet. Alla huttrade sig gången fram till graven där kistan sänktes ner. Det såg så oåterkalleligt mörkt och kallt ut i den djupa gropen även om blomsteruppsättningarna gjorde sitt bästa.

Eftermiddagen hade det goda med sig att den botade mig från min ogina inställning till arbetskamraten. Har man verkligen tid ork med missunnsamhet här i livet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s