Flockdjur

image311Har jag nämnt att rundresan i Vietnam var en gruppresa? Inte? Jo, vi var ett trettiotal män och kvinnor i vår bästa ålder, d v s i min som fogligt lät oss fraktas runt på en massa intressant och några mindre intressanta sevärdheter.

Det här med gruppresor har sina sidor. Man kan inte välja när och var man ska äta. Sånt kan vara en plåga eller också en välsignelse. Det beror på.

För oss brukar det här med maten vara en konfliktkälla. Vi blir sällan hungriga samtidigt och när vi väl ska äta har vi svårt att komma överens om var vi ska inta födan. Jag vill gärna välja ett ställe där det redan sitter lite folk, med motiveringen att då har man alla gånger lite ruljans på råvarorna. Maken har en annan inställning och avskyr egentligen att göra som alla andra och har inget problem att bänka sig på ett helt tomt ställe.

Nu slapp vi det problemet och åt snällt och prydligt där den mindre än hälften så gamla reseledaren sa att vi skulle äta. Ibland blir det lite dagis över det hela. Under bussfärderna fick vi då och då en vattenflaska och ibland var det t o m dags för fruktstund.

Självklart fanns det några deltagare som alltid var sist. På vår resa var det en kvinna, som hade just trätt in i digitalkameraåldern och skulle föreviga allt i jpgformat. Hon hade inga problem med att låta trettio man vänta på att hon skulle fota när hotellstäderska bäddade sängarna.

Men väljer man gruppresa får man ta det onda med det goda. Allt är ordnat utan att man själv behöver fundera; hotellrum, restauranger, flygbiljetter, anslutningsbussar och man får se alla "måsten" utan större ansträngning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s