Härom morgonen, när jag stretade uppför Skanstullsbron i motvinden, slogs jag av en förfärande tanken: Nu är det mindre än fem år tills jag blir 60! Det är inte klokt; vid 60 är man ju Gammal och fem år försvinner i ett nafs. Jag hade åldersnoja i flera minuter.
Inte känner jag mig många dagar äldre än vid den här tiden för 35 år sedan. Så här såg det ut hemma hos oss då. Lägg märke till den gamla Haldan mitt på bordet och håret på M:s huvud. Ingetdera finns kvar idag. Inte heller Ettans kläder.
Vi bodde i en liten tvåa och hade så lite förvarningsutrymme att det var meningslöst att vika tvätten. Den fick i alla fall inte plats i något skåp. Nu har vi skåp så det räcker, men inte är vi särskilt bra på att vika tvätt ändå.
frktjatlund 