Stress

Idag var första helgmorgonen på över en månad, som jag äntligen kunde sova ut. Det förpepprade Perplexprojektet har gått mig på nerverna så till den milda grad att min hjärna inte kunnat koppla av ens på helgerna. Jag har vaknat med ett ryck vid sextiden även på lördagar och söndagar.

 

Igår gjorde vi interna sluttester och allt ser OK ut så det mentala metallbandet runt pannan har tydligen lossnat. Enligt dn kan tunga jobb korta ner livstiden. Undersökningen handlar om fysiskt tunga arbeten, men senaste tidens psykiska påfrestning känts tungt för även för kroppen.

 

I mitt nästa liv ska jag bli vd och leva på andras möda. Sitta på ledningsgruppsmöten och formulera mål för företaget. Göra det lätt för mig genom att kopiera någon guru i området. Kanske nätverka lite ihop med andra från Handels. Golfspel med några snubbar på Näringsdepartementet. Gifta mig med barnflickan. Som pappa brukade säga: Jag växlade tanten mot två tjugofemåringar. Men det begriper väl inte folk i mitt nästa liv; då är det nog cent som gäller.

 

Det är mitt enkla krav på universell rättvisa. Men å andra sidan kanske folk i Bangladesh har helt andra synpunkter på min nuvarande räkmacketillvaro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s