Matt

Idag har alla tre barnbarnen rått om mig hela dagen. De två äldsta kom redan kl 9; där skulle föräldrarna tjäna mammon. Tredje kom vid elvatiden för att övriga familjen skulle ägna dagen åt rörliga bilder.

 

Det är alltid roligt att lyssna på tankeutbytet mellan tre barn i 4-6-årsålder. Vi gick ut på innergården och barnen satt där och slickad på varsin glasspinne.

– Jag vet att farbror Ettan bor i den porten där borta, Noa och pekade.

– Hans indian är död, sa My för att visa att hon var med. Egentligen handlade dödsfallet om en leguan, men associationen låg inte långt borta eftersom Noa hade klippts i mohikanfrisyr dagen innan.

 

Då infogade Stella

– Vet ni vad de matade ödlan med? Ärtor!

 

När ett stockholmsbarn talar om ärtor låter det snarare som erter, så Noa, som just börjat skolan, blev mycket bekymrad.

– Va? Vad menar du? Fick ödlan äta ettor?

 

Han var tydligen så inne i sin, nya spännande skolvärld att grönsaker inte låg närmast i hjärnkontoret.


Förkylningen håller i sig och jag har växlat bok till en av Oates, men har problem med det pyttelilla teckensnittet. Jag trodde aldrig att jag skulle komma till den dagen. Skulle åldrande verkligen drabba mig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s