Saker jag förträngt

Ääääntligen fattade Trean den ofina vinken att han skulle ta barnen med sig och lämna området. Vi är helt enkelt, helt slut! Barnbarnen är väldigt lätthanterliga och snälla mot varandra. Ändå tar det på krafterna.

Kladd

De här barnen har påbrå. Ett arv som gör dem väldigt kladdiga, mer kletiga än andra och innan man hinner dra efter andan har de torkat av sig på sina egna kläder.

 

Deras far utmärkte sig som liten inom området. Vi hade tygklädda köksstolar och när han blev klibbig på fingrarna, stoppade han in handen mellan stolssitsen och låret och torkade av sina händer. Jag trodde att jag överlista honom med att lägga en lös dyna ovanpå, men konsekvensen blev att han stoppade in handen mellan dynan och sitsen istället.

 

Sand

– Får vi leka i tältet?

– Visst, ta bara av er skorna innan ni går in.

 

Hur mycket sand kan två små barn lagra, egentligen? Man skulle kunna tro att de varit panerade av någon österrikare. Madrass och sovsäckar var totalt nedsandade och jag som är diagnostiserad smulallergiker.

 

Decibel

Min hörsel är verkligen 55+ på mindre än en månad. Inget bråk och ändå skar ljudnivån då och då i öronen.

 

Kravlöshet

Allting är roligt och intressant för en femåring. Eld t ex är väldigt fascinerande.

– Det där som ploppar upp, vad är det?

– Ploppar upp, vad menar du?

– Det som gör att det brinner. Där flög en iväg.

– Jaha, gnistor menar du?

 

Tankar

Vi stod alla genomvåta och huttrade i väntkuren imorse och Noa håller upp tummen och säger

– Om jag var så här lite, vet ni var jag skull vilja ligga då?

Inga förslag.

– I fickan på Farfars tjocktröja.

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s