Konstiga typer

Efter dagens slit dejtade vi varandra på en uteservering vid Bysistorget. Vid bordet intill satt en kille och pillade med en gammal Hermes skrivmaskin. Det lät så gammalt och hemvant med det lilla plinget strax innan det var dags för ny rad, trots att det var år och dagar sen jag hörde ljudet i verkligheten. Killen visade stolt upp flera suddiga rader med Courier för sina bordskamrater.

Den första skrivmaskin jag pillade på var en reseskrivmaskin av märket Olympia. Min nyskilda Mamma köpte den 1964 på avbetalning och i priset ingick en kvällskurs. Man satte olikfärgade hättor över tangenterna, röda för vokaler, blå för konsonanter, gröna för siffror och svarta för skiljetecken. Sen var det bara att öva sig på att skriva i blindo.

Tanken var att Mamma skulle börja på kontor när det var slut på underhållsåret. Så blev det inte; övningsuppgifterna fuskades igenom och dyslexin syntes tydligt. Men prata var hon bra på och gjorde karriär som växeltelefonist.

 halda

Jag fick en gammal grön Halda när en avlägsen släkting dog. Den funkade alldeles utmärkt, vi t o m använde den fortfarande till att skriva ut firmans fakturor i slutet av 70-talet.

Men drömmen var IBM:s kulskrivmaskin och den förverkligade när vi köpte en begagnad i början på 80-talet. Finessen var att man kunde byta typsnitt genom att skifta kula.

Vi hade städfirma på den tiden. Trean var fyra år och ibland fick följa han med när vi städade kontor på helgen. När vi kom hem efter att ha städat oss igenom ett tiotal ställen, plockar han upp sex IBM-kulor ur byxfickorna.

– Titta här vad jag tog från städningen. Bra va?

Nej, det var inte alls bra. Det tog ett tag innan vi rett ut vilket av kontoren han rensat på kulor. När vi kom tillbaka till städningen, gick det inte att avgöra vilken medarbetare som blivit av med vilken kula. Vi chansade vilt och hörde aldrig något om händelsen.

Det gick inte att banna sonen för tilltaget. Det hände ofta att vi kom hem med saker från jobben. Han hade bara inte fattat att det var saker som kasserats.

Dagens barn har sällan sett gårdagens skrivare i verksamhet. Scenen när Kalle Anka & Co äter majskolvar i rasande fart, blir obegriplig och jag läste om en grabb som såg en skrivmaskin i verksamhet för första gången och fällde uttalandet:

-Schysst skrivare! Bokstäverna kommer ut på papperet på en gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s