Imorse försov jag mig något. Förra veckan flaggade jag av torsdagens väckning, den dagen var röd och arbetsfri. Det straffade sig, eftersom jag glömde bocka i den igen på mobilen. Konsekvensen blev att jag fick hoppa morgontidningen. Det har jag tagit igen nu.
På första sidan i dn:s jobbilaga tar man upp forskning kring olika yrkens status under tidernas gång. Inga större överraskningar, men varför i hela världen står städerska på plats 98? Har städare högre status och hamnar ovanför biljettkontrollanten? Eller tror dn/forskare att det inte finns sådana?
Jag trodde att man var ense om att använda manliga varianten genomgående, med vissa undantag som t ex sjuksköterska.
Det blev dramatik på jobbet idag. Flera morgonpigga, spänstiga typer har gått ihop i ett mixat lag och anmält sig till en fotbollsturnering och första matchen gick av stapeln i ottan. Efter tio minuter åkte killen som var vår målvakt på en rejäl tackling, som gjorde att han låg och vred sig i smärtor på planen.
När han kom till jobbet tuppade han av och blev efter det skjutsad till sjukhus. Jag har aldrig sett en levande människa så vitgråblek någonsin. Och det var inte så konstigt; sjukhuset behöll honom. Diagnos: spräckt njure.
Tänk att somliga ska ta en lagbyggande aktivitet på så blodigt allvar att de manglar sina motståndare. Om man ska säga något positivt så blev hela grejen mer uppbyggande än ursprungstanken. Alla på hela bygget engagerade sig från vaktmästeri till vd.
Projekten rullar vidare i jenka/foxtrot-takt, två steg framåt – ett steg bakåt. Idag gick jag hem när testerna gått två steg framåt. Igår gjorde jag misstaget att avsluta dagen med bakåtsteg.
Gissa om jag hatar punktlistor med 1.1, 1.2 osv i all oändlighet? Sen alla förkortningar, som dyker upp; idag var SLA och OLA, vad det nu är, på tapeten. Men det skiter jag i, det handlade om avtal. Jag håller mig till ftp, SAN och CPU, då känner jag mig mer hemma.
frktjatlund 