Idag har båda kvällstidningar artiklar om mobbning. Min upplevelse är att problemet är mycket större på mindre orter. Där är omgivningens krav på att inte utmärkta sig mycket större och det gällde för både barn och vuxna.
Nåde den som avvek från mängden där vi bodde i Dalarna. Ortens sysslolösa yngre män for runt centrumkvarteret varv efter varv i sina raggarbilar. När de kände för det, skrek de otidigheter efter folk. Speciellt om det var folk som kom utifrån.
Vi flyttade till Stockholm innan barnen började skolan och det är jag glad för. En familj som vi hade kvar kontakten med råkade illa ut. Deras son mobbades hela skoltiden och det var rejäla trakasserier. Förutom glåpord och annat slängdes han ut naken i snön från gymnastikens omklädningsrum.
När jag gick i skolan fanns inte begreppet mobbning, men det gjorde företeelsen. Vi hade en kille i klassen på mellanstadiet som ofta var borta. Så småningom uppdagades det att han låtsades gå till skolan varje morgon, men återvände hem igen när föräldrarna gått till jobbet. ”Felet” med honom var att han var lite rundare än genomsnittet och några andra grabbar var inte sena att uppmärksamma honom på det.
frktjatlund 