Fröken, får jag lov

Under min skoltid existerade inget höstlov. Hösten var en enda gråbrun sörja där man fick tvinga sig upp vardagsmorgon efter vardagsmorgon. Men i september-oktober 1969 lyckades vi ändå ordna en veckas höstlov från gymnasiet. 

Min tysklärare från grundskolan ringde och ville att jag skulle prata runt bland kompisar. Någon organisation, förmodligen svenska Sonnenbergstiftelsen, beviljade stipendier för resor till Tyskland. Inte vilken resa som helst, utan avsikten var att man skulle besöka Sonnenberg i Harz, där det anordnades olika konferenser. Inte en enda hade ansökt om pengar och risken fanns att organisationen la ner verksamheten.

Vi var åtta kompisar som fick pengar och ledigt från skolan. Summan räckte till resa, vistelse och en öl om dagen (mycket på den tiden räknades om i öl). 

Vi tog tåget från Centralen och strax innan Södertälje kom den mest ordningsamme i gänget på att han glömt passet. Han hoppade av, hämtade passet och dök upp en dag senare än övriga. 

vi-train

Bilden är från den tiden, troligen från den tågresan. Lägg märke till M:s glasögon. De var hur heta som helst och kostade skjortan. Hans mamma, som inte var av den extravaganta sorten, ville nog ge lite plåster på såren. På den tiden var det inte alltid kul att vara glasögonorm. Jag ser misstänkt åksjuk ut, inte konstigt med tanke på restiden.

Matsäcken ser ut att vara M:s special. Han gillade franskbröd fyllt med jordnötter. Rena rama kalori- och kolhydratbomben med andra ord och det har straffat sig senare.

Jag tror att konferenserna i Sonnenberg startade efter andra världskriget och syftet var att öka förståelsen mellan européer. Förutom vi, var deltagarna ungdomar från England, Frankrike, Holland och framförallt Tyskland som. Många var inställda på ett enat Europa och en holländsk kille hade redan stora planer på att bli president någon gång i framtiden.

Anläggningen låg i vacker, kuperad omgivning inte långt från gränsen mot Östtyskland. Där såg jag för första gången en stavgångare. Vi trodde inte att han var riktigt klok, komma rusande i rask takt uppför berget med ett par stavar, men inga skidor. Men å andra sidan hade vi nog blivit ännu mer förundrade om han haft skidor på sig, när det inte fanns någon snö.

I år har vi också ordnat höstlov på egen hand. Det blir Barcelona vecka 46.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s