Min mor och jag var väldigt olika. Det vill jag i alla fall tro, eftersom hon kunde reta gallfeber på mig. M kan använda det emot mig i diskussioner och med repliken:
– Nu är du precis som din mamma, och plötsligt tar resonemanget en helt annan vändning.
Nej, jag envisas med att jag inte är lik henne. Inte ens till utseendet, men jag kan gå med på att jag sköter vissa saker i hemmet på samma sätt som hon.
Tvätten
Mamma levde i den fasta förvissningen att hon var den enda som kunde tvätta. Vi bodde i hyreshus, med två tvättstugor. Det fanns också två torkrum som skildes åt av en vägg i gunnebonät, så man kunde se grannens tvättresultat. Varje gång mamma haft tvättstugan, ”underhöll” hon familjen med vilken förskräcklig tvätt Malmqvist i 3:an eller Andersson i 17 hade på tork.
Det var speciellt viktigt att vita plagg behöll sin vithet. Vi döttrar fick gärna tvätta, men all sortering tog mamma själv ansvar för.
Jag vet att andra kan tvätta, men om min tvätt blir missfärgad blir jag olycklig och ger mig inte förrän allt vitt igen. Om det är omöjligt så slänger jag det hellre än blir påkommen med något plagg i obeskrivlig gråblå eller rosaaktig färg.
M är fråntagen uppgiften som tvättsorterare, eftersom han inte får in i huvudet att alla vita plagg inte är vittvätt. Jag misstänker att det ligger en viss strategi i ovilligheten till inlärning.
Disken
När min barndoms middagsbord skulle dukas av fick man absolut inte sätta tallrik på tallrik. Besticken skulle ligga kvar mellan faten. Det blev ett himla hallå om någon tjänstvillig gäst tog sig för att duka av på konventionellt sätt. Mamma stönade ljudligt över att också behöva diska undersidan av tallrikarna.
Den ordningen håller också jag på och avböjer all hjälp med avdukning från främmat. Om någon skulle drista sig till att börja plocka av när jag vänt ryggen till, protesterar alltid någon annan familjemedlem.
frktjatlund 