Motionsmotivation

Jag funderar på om jag ska köra igång med step up eller spinning. Det skulle onekligen behövas få lite fart på dököttet. Den rätta lusten och motivationen har svårt att infinna sig.

Annat var det när jag var mellan 6 och 13 år. Då gick mycket energi åt till att hitta aktiviteter där mina talanger kunde komma till sin rätt. För säkerhets skull pågick flera av verksamheterna parallellt. Var fick jag ihärdigheten ifrån? Och inte hade jag några föräldrar som skjutsade. Jag knappt såna existerade på den tiden.

Balett
Hårdträning från 8 års ålder under ledning av en rysk balettlärare och till ackompanjemang av ”levande” pianist. Mina lackrosa tåspetsskor var både nötta och solkiga, men jag kom aldrig längre fram på scenen än bakre raden. Madame dolde mig skickligt bakom dansantare flickor.

Ridning
Eva och jag hängde på Mälarhöjdens Ridskola. Våra ensamstående mammor hade inga möjligheter att kosta på några egna ridlektioner. Eva var mycket mer entusiastisk än jag och lurade av Lena Holfve hennes ridtimmar. Egentligen lurades hon inte. Lena H:s föräldrar betalade för klubblektioner, som hon inte ville gå på och Eva L sa att vi gärna tog över ridtiden. 

Simning
Under ett år satsade jag hårt i SKK. Varje måndag, onsdag och fredag låg jag i Åkeshovsbadets bassäng och simmade längd på längd utan att få i snitsen på frisim. Men vem vill, som 12-åring berätta för kompisar att man tävlade i bröstsim?

Basket
En lärare uppmärksammade att jag hade ett visst bollsinne, plus att jag var längsta flickan i klassen. I femman och sexan gick jag in för basket. Sen var det dags för höstterminen i sjuan. Varje nytt skolår inleddes med ett besök hos skolsköterskan. Alla flickor fick rada upp sig i längdordning med den kortaste först i ledet. Jag ställde jag mig som vanligt längst bak, men blev snabbt förpassad längst fram. Alla hade växt om mig. Mitt bollsinne var inte tillräckligt för att kompensera bristen i räckvidd.

Gymnastik
Kransens gymnastikförening med sina gröna dräkter tränade i skolans gymnastikhall. Jag hängde på och lyckades med kullerbyttor och huvudvolt. Men hur jag än jobbade var jag sämst i gruppen. Däremot var jag bland de bästa i min skolklass. Lärdom: Be a big fish in a small pond.

På högstadiet var det bara råtöntarna som ägnade sig åt fysiska aktiviteter på fritiden. Det var först när jag var i 35-årsåldern som jag upptäckte att det kanske skulle behövas lite mer än att bara gå och stå. 

Jag badade tillsammans med barnen i en pool och skulle ta mig upp ur bassängen. Jag stod med ryggen mot bassänghörnet och skulle häva mig upp på poolkanten. Det hade alltid funkat förut, men plötsligt gick det inte. Jag orkade helt enkelt inte lyfta mig själv längre.

Den hösten hoppade jag på Friskis & Svettis. Efter det har jag gympat och spunnit till och från. Får se när andan faller på igen.

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s