Guess what?

Bilen är paj igen. Den verkar nu vara inställd på att bryta ihop var elfte mil. M och hans arbetskamrat använde lunchrasten för att (försöka) lämna tillbaka lånebilen. Arbetskamraten körde vår bil, som plötsligt började larma om fel på depollutionsystemet och flashade upp symboler om att antisladdfunktionen gett upp. Alltså samma sak som hände utanför Nyköping.

Nu står bilen på verkstad igen och vi hade ett allvarligt snack med säljaren, som vred sig som en daggmask. Suck!

Det kändes riktigt bra att vara tillbaka på jobbet. Det fanns till och med jobb för mig, som jag inte var sen att kasta mig över. Jag avskyr undersysselsättning.

Vår vd hade personalinfo. Den stora nyheten var att den långtidssjukskrivna kontorschefen skulle komma tillbaka på deltid, men inte till sina gamla arbetsuppgifter. Istället blir det min gamla kollega Anna-Lena (terriern) som tar över permanent. 

Jag tyckte att det var väntat, själv var hon orolig att nya kvasten skulle sätta in någon gammal polare.

PS. Några detaljer om bostadssituationen i mitt område.

  • 70 % av hushållen består av en person
  • de flesta lägenheterna har ett rum och kök
  • vid förra sekelskiftet hyrdes rummet ut till inneboende och familjen med kontrakt huserade i köket
  • det är oftast villaägare i förorten som hyr ut till inneboende

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s