Tung tystnad

För våra barn gäller två huvudprinciper:
Vill vi veta något – fråga mamma.
Vill vi ha något – fråga pappa.

M har inte alltid koll på fakta men drar gärna till med en bestämd åsikt eller så kan han hitta på ett svar bara för att vara rolig. Jag, fröken Tjatlund, försöker givetvis vara uppriktig och ta reda på saker och ting innan jag uttalar mig.

Igår, på väg hem från stan ringde min mobil. Det var Trean. Efter lite artigheter: Vad gör ni? Jaha, hittade ni nått? Kom frågan: Har du farsan där? På tonfallet hörde jag att nu var det något han ville ha och att han visste intuitivt att det inte var någon idé att ta upp det med mig.

Samtalet avslutades med: Jag ska fundera på saken. Nu funderar Trean och hans kompanjon på att köpa en bostadsrätt, renovera den och sen sälja lägenheten med rejäl vinst. Kruxet var bara att det kunde hända att banken krävde borgen för köpet och det var där pappa kom in i bilden.

– No way, sa jag. Aldrig i livet att jag vill ha gemensam ekonomi med de där tomtarna. Det behövs bara att de inte gör den där vinsten utan istället en förlust. Eller att någon av dem råkar ut för en olycka eller allvarlig sjukdom. Treans ryckiga livsstil har inte heller varit särskilt pålitlig.

Det blev en mycket tyst kväll och orolig nattsömn, framför allt för M. Han hatar att behöva säga nej till barnen, speciellt till Trean. Imorse ringde M och sa att det blev inget av med borgen från vår sida. Det hördes att Trean inte gett upp den lösningen ännu.

PC:n fyller 25 år

Det stod i bladet att hemdatorn fyller år i augusti. Mitt PC-användande fyller 20 år. Vi köpte vår första dator 1986. Det var en 386 med 10 megabytes hårddisk och MS-DOS 2.11, som operativsystem. Säljaren sa att vi skulle behöva åtskilliga år för att fylla den. Jag tror inte att han hade barn.

Dator, skärm och skrivare kostade 35.000 och det var billigt. Vi köpte hos en firma som inte höll något lager utan bara levererade sånt som man redan betalat i förväg för.

Vi hade egen firma då och jag körde löner, fakturor och bokföringen på datorn. Det var en spännande tid där jag lärde mig en massa nytt. När Windowsoperativet kom var jag en bakåtsträvare och ville inte ge upp kommandoraden i första taget. Nu kör jag mycket i Unix på jobbet så jag får utlopp för rejält effektiva kommandon som del *.* (rm *.*).

Jag hade förmodligen inte haft det jobb jag har idag om vi inte varit så tidigt ute med att skaffa egen burk. Ettan hade nog inte heller jobbat där han gör nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s