Working hard for the money?

Förmiddagen gick åt till att jobba. Det har jag i och för sig inget emot. Är man på jobbet så är man. 

Problem nr 1
Bankerna påstår att jag levererar felaktig statistik. No way, säger jag. För säkerhets skull räknar jag om en massa på längden och tvären och hittar inget fel. Detta är nu inne på tredje dagen och bankerna och jag är inne i Jo-Nej-stadiet. Jag säger ”nej det är inget fel” och de säger ”jo det är det”. Det ska bli spännande att se vem som ger sig.

Problem nr 2
En brevtyp blir fel i printsystemet. Inte så att det alltid blir fel, utan om den lilla brevbeställaren beter sig på ett icke förväntat sätt så blir det fel. Här hjälper det inte att blåneka. Det är bara att ta på sig skulden, stå där med skammen och rätta till det hela. Tänk vad mitt jobb skulle vara lätt om det inte fanns en massa användare.

Så gick den förmiddagen.


Igår slog nog kvällstidningarna rekord igen med sina löpsedlar. Fylle-attacken i Allsången gav braskande rubriker. Vet de inte att hus i Beirut sprängs i bitar? Men svenskarna som är fast i Libanon är kanske inte tillräckligt svenska.

En kollega berättade om en händelse år 2002. Det var en 14-årig pojke som dödades av att is och snö föll ner från ett tak på Drottninggatan här i stan. Alla tyckte att det var så förskräckligt onödigt. Dagen efter visade tidningarnas löpsedlar en bild på den döde pojken.

Min kollega stod i kö och väntade på bussen när en gammal kvinna går förbi löpsedlarna. Kvinnan tittar närmre och säger: ”Jaså, var det en neger”. Tonläget var sådant att andemeningen var ”bara en”.

Det höll på att bli lynchstämning i busskön. Men kvinnan i fråga kunde inte fatta varför alla blev så upprörda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s