Lurad

Vi har flera bekanta med dåligt omdöme. De ringer och jag svarar. Oftast är det inte mig de vill prata med, men de undrar för artighets skull hur läget är. De allra flesta för väntar sig att man ska säga något i stil med att det är mycket nu. Alla ska verka så upptagna och eftersom jag är en tvärtomare så kan jag inte motstå att säga att jag inte har något speciellt för mig.

Sen kommer nästa fråga:
– Har du gubben hemma?
Jag har inga gubbar hos mig. Gubbar finns på fotbollsplan (Kom igen, gubbar) eller på parkbänkar (full-). Men jag har sett att många andra bloggare är begåvade med en sådan.

När jag korrigerat dem och räckt över luren till maken, så pågår samtalet några minuter. De försöker komma överens om något och plötsligt får M uppmaningen att höra med Regeringen. Han har inga sådana kontakter.
– Jaha, du menar lilla gumman, säger M för att reta mig.

Nej, det är inte roligt. Jag är lite överkänslig och tycker att saker ska benämnas med sitt rätta namn.

Lurad igen
Bestämda Syrran ringde just.
– Försäkringsbolaget har ännu inte fått fullmakten.
– Mycket märkligt. Den måste ha kommit bort på posten.
Vart har alla hjälpsamma människor tagit vägen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s