Minnesbetor

Föräldrars och barns minnen av samma händelse skiljer sig åt. Det upplevde jag själv tydligt av det min mamma kom ihåg och det jag mindes. Men detsamma gäller uppenbarligen även mig och våra barn.

Vi var hemma hos Tvåan i söndags kväll. De visade sina bilder från Valencia och vi våra från Menorca. De tog fram en av sina finare rödvinsflaskor och vi hade med oss Gran Reserva och till det en bit mat.

Stella är tre år och inne i värsta prinsessperioden. Det ska vara Disneyprinsessor på allt. Ju fler desto vackrare. Tvåan hade köpt en prinsessklänning och en flamencodito, som Stella tog av och på under kvällen. Hon kan inte dansa om det inte är tillräckligt med volanger på kjolarna. Sen kom Barbiedockorna fram. De skulle också dansa och behövde kläs på. 

Allt detta fick Tvåan att erinra sig hur det var när hon var liten. Hon fick minsann inga prinsessklänningar utan fick ta en underkjol på huvudet och låtsas att hon var prinsessa med slöja. Ja, men det var väl påhittigt av dig, tyckte jag. Jag tror inte ens att det fanns prinsessutstyrslar på den tiden. Har du sett Tillsammans?

Tvåan: Men jag fick aldrig någon Barbiedocka. Du sa att de gav en felaktig kvinnobild. Jag kommer inte ihåg att jag sagt något sånt, men otroligt är det inte. Jag tycker fortfarande att det är så. 

Det är inte första gången som Barbiedockor kommer på tal. Förra året köpte jag faktiskt en docka och slog in i ett vackert paket och gav till Tvåan. Hennes kommentar var att hon inte riktigt trodde att det är med felaktig kvinnobild var problemet utan snarare att vi inte hade råd.

Det är möjligt att jag tog till kvinnouppfattning som ideologisk överbyggnad för att slippa säga att vi saknade pengar.

Alla kan tralla
Trots den okänsliga vikarien, har jag inga problem att sjunga i grupp. M sjunger hyfsat och har en stark stämma som överröstar det mesta. Även mina missar. Däremot är jag inte komfortabel att sjunga själv, inte ens inför barn. Det var M som fick sjunga när barnen var små eller så fick de lyssna på band och skivor.

När vi hade hand om Noa senast, kom M och han till mig och M sa:
Om jag säger Maskros, vad tänker på för sång?
Maskros och tjärdoft, sa jag.
Sjung den för Noa. Med viss tvekan gjorde jag det.

Grejen var den att M och Noa hade varit ute i parken där maskrosor hade börjat dyka upp i gräsmattan. M hade börjat sjunga på Maskros och tjärdoft och Noa var övertygad om att han hittade på sången. Sån konstig sång kunde inte finnas.

Nu fick jag vara med och bevisa att sången inte bara var ett tillfälligt påhitt. Noa tyckte till och med att min version var fullt i klass med M:s.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s